En "Separatistisk feministfest", som den rubriceras, arrangeras i afton i Gävle. Män portförbjudna. En särskild inbjudan till dem som benämnes "icke-binära". I regional-tv i går kväll ett svajigt inslag om festen begånget av en utsänd, yngre kvinnlig reporter. Osäker vad gällde vilka frågor som kunde eller borde ställas till arrangörerna. Jag förstod och led med henne. Konceptet icke glasklart. Och reportaget blev inte bra.
I påannonsen förekom benämningen "icke-binära". En fåkunnig tittare som Skriftställaren satt alltmer otålig och väntade på en förklaring av detta för honom främmande begrepp. Men den kom aldrig. Inte heller i inslaget som bjöd på en illa spelande gitarrist. Dock på gott humör och med stor förväntan inför denna fest som för första gången hålls i Gävle.
Nyfikenheten kvarstår en dag som denna. Vem är icke-binär? Talar vi om ett tredje kön? Vad nu det är. Varken man eller kvinna? Neutrum? Vem skall känna sig adresserad? Det måste ju rimligen knalla runt icke-binära i Gävle som i kväll kan klä upp sig till fest. Om nu icke-binära gör det, svidar upp sig en afton som denna. Ni hör hur Skriftställaren famlar.
Plötsligt minns jag en debatt jag hamnade i för några år sedan i GD om homosexualitet och rättigheter med en homosexuell man. Jag förvirrades. Å ena sidan krävdes lika rättigheter, att få adoptera och gifta sig, vara som vi i majoriteten (om vi nu är en majoritet, bäst vakta sina ord i denna relativiserande, normkritiska tid). Å andra sidan krävdes särbehandling och speciella privilegier som minoritet, inte behöva vara som majoriteten. Lika, men olika.
Jag blev aldrig klok på vad man (förlåt! heterosexuell normativitet) egentligen ville. Jämställas eller stå på sidan om? Kanske det som är det binära? Omöjligt att exakt slå fast, glidande och medvetet diffust. Jag känner mig exkluderad som det väl skall heta en sådan här gång.
Jag funderar på att spana utanför lokalen där festen går av stapeln i afton. Det bistra vädret med snödrivor och halt väglag dock en hake. Och ny säsong av den brittiska Saknad, aldrig glömd med Nicola Walker i en av huvudrollerna i SVT.
Nyfiken på hur en icke-binär ter sig. Om man inte kan signalera det, hur annars komma in på festen? Och hur gör den icke-binära i vardagslag?
Skriftställaren fattar ingenting. Men han är naturligtvis heller inte inbjuden. En gammal man, skrotfärdig. Vit. Heterosexuell. Förmodligen binär. Eller?
Bild: Icke-binär?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar