En riktig svensk flanerar inte

Jag citerar det ofta: ”En riktig tysk är ingen intellektuell!” Så skränades det i antiintellektualismens Nazityskland. En riktig tysk är en handlingsmänniska. Ingen kammarlärd blekfis, ingen stridsrädd fegis. 

Döda - eller dödas. Himmlers SS använde dödskallen som symbol.

Bort poeter och filosofer, tänkare och grubblare. In bödlar och mördare. Tusenårsriket vilade på blodiga grundstenar. Rasbiologi och judeförföljelse. Blev dock inte äldre än futtiga tolv år. 

Doktor, som Hitler alltid tilltalade honom, Goebbels, var ruinestetiker. Drömde om de ruiner som Tredje Riket skulle lämna efter sig. Uppförda byggnader att åldras med behag, röna beundran från framtidens människor,. Han fick tji. Det såg de allierades bombplan till. 

En riktig svensk är ingen flanör! Första paragraf i Handbok för plikttrogna (2021).

Skogsluffare med termos och ryggsäck går an. Älgjägare med bössan i hand. Motionärer, med eller utan stavar, har grönt ljus. Men flanör?! 

Ut och leka Hjalmar Söderberg, eller någon annan bortglömd kuf? Nä, nä. Man måste veta vart man ska. Ha ett bestämt mål som kan uppges vid kontroll av vardagens, schemaläggande ordningsmän. Det dagliga levandet får inte sakna avsikt och plan. 

”Men, är du ute och går mitt på blanka förmiddagen?!” Kan också låta så här: ”Är du ute och fingår?” I båda fallen avslöjas, tas på bar gärning, den tillfrågade. Utan inköpsväska, portfölj eller något annat som avväpnande signalerar viktigt - eller till nytta. 

Ute för att konsumera något fullkomligt onödigt går an, vilket onödigt skräp som helst. Men inte strosa, flanera, långsamt förflytta sig. Med öppet sinne, förväntan i blick.

Lasse Berg konkluderar i en av sina böcker, Skymningssång i Kalahari (2011), att av alla ismer gick konsumismen segrande ur konkurrensen. Ideologiernas död? Måhända, men aldrig konsumismens. 

Spankulera och driva omkring - bara så där? Ajabaja!

De invändande frågorna kommer bums från de förslavade, de som aldrig flanerar. Inte vet vad det är, en främmande fågel i deras föreställningsvärld. De nyfiket spionerande, redan ett ben i graven. 

En av mina grannar, alltid snacksalig och ivrig att få växla några ord om väder och vind, fattade aldrig att jag kunde arbeta hemifrån under min anställning. (Vilket jag gjorde så mycket jag kunde, för att inte ledas ihjäl i umgänget med oinspirerande kolleger.) 

Han upprepade alltid samma frågor när vi stötte ihop, och jag inte hann undan i trång trappuppgång eller på väg till garaget: ”Är du ledig i dag?” Eller: ”Har du semester?”

Till slut frestades jag att sluta vara så där artig som jag annars alltid är. Lyfter på kepsen för damer, håller upp dörrar, drar ut stolar. Istället morra ifrån: ”Jag är arbetslös sen ett år. Så jag slår dank och rullar tummarna. Kan inget annat göra.” 

Jag odlar flanerandets ädla konst. Kanske låter det pretentiöst, ”jolligt” som de säger i Sandviken. Men jag är inte bara ute och kallgår. 

En inspiratör, eftersom att flanera är att beträda upptäckandets väg, den underfundige kommissarie Maigret. Han är nästan en idol. Denna piprökande Maigret, som till synes planlöst driver omkring. 

Snubblar över ledtrådar och signifikanser, osystematiskt och impressionistiskt. 

Mycket viktigt. Akademiker har myntat begreppet ”ledtrådsparadigmet”, ligger mycket i det. Sökandet måste ske osystematiskt. Ingen regelbok eller karta som blockerar, begränsar blicken. 

Men Maigret har näsa för vad han skall finna, inget sökande på rent måfå. Han går på impuls och erfarenhet - träffar alltid rätt. Se upp bovar och banditer, mördare och andra!

Som flanör tar man sig dit näsan pekar. Eller inte, nära jag i nästa stund skrev. Man kan aldrig gå vilse. Något sådant som att ”gå vilse” existerar inte i flanörens värld. (Passar på att tipsa om en kul bok: Rebecca Solnits Gå vilse. En fälthandbok. Utgiven som pocket 2016.) 

Vidöppet sinne - avslappnad väntan utan att hetsa samma sinne. Det är då det händer, bara då det kan hända. När man ser och upptäcker saker man inte visste fanns, inte kunde veta på förhand - serendipityprincipen. 

Världen skall inte kartläggas. Världen skall uppfinnas på nytt. De oväntade intrycken vägleda, ingenting annat. 

Att flanera - ytterst en fråga om existentiellt mod. 

Bild: gryt.se