Här är gudagott att vara

Det skjuts och sprängs och förnedringsrånas och misshandlas och våldtas och inbrottas och assistensfuskas. 

Men inte här. 

Det snackas, yvigt och brett men blott med såpbubblans pregnans, från medelmåttans statsråd om gängvåld som skall knäckas. 

Har vi hört det förut? Ja, vi har hört det förut. Kommer vi att tvingas höra det igen? Ja, vi kommer att tvingas höra det igen. 

Men inte här. 

För exakt och just här, på denna fredade, välsignade plats på jorden, höres inga falska politikerlöften, skvalas inget mumbojumbo. Icke synes heller några löfvenare eller maggor eller Alfred E Neumankopior. 

Den ena politikern den andra lik, en ann så god som en ann. Parlamentarismens standardiserade produkter. Burkar på hyllan i lågprisbutiken. 

Allt det uppräknade sker på andra sidan vattnet, i det arma fosterlandet. Men nu är jag här. 

Långa, gyllene grässtrån vajar för vinden, hjortar skuttar förbi, vacker solnedgång infaller om aftonen, vacker soluppgång uppträder om morgonen. Vesterhavets vågor rullar eviga i fjärran, under lågt svävade moln. Himlen är nära, änglarna ler.

Thoreau hade sitt Walden i Massachusetts. Jag har besökt det, under en utflykt från Boston. En besvikelse, jag hade gjort mig föreställningar om något betydligt mer tankeväckande. Och inte levde han så väldigt mycket på sidan om världen, som han framställer det i sin kultbok. 

Saarikoski, min stående favorit bland poeter, hade sista åren i livet sitt Tjörn tillsammans med sociologen Mia Berner. Och tillsammans med den oumbärliga flaskan. På sidan om världen? Buss ibland in till systemet för att bunkra sprit. 

Umgänge med Homeros och andra parnassens valfrändskaper. Fjärran Helsinki och Kosmos. 

Här är gudagott att vara. Åh, vad livet här är skönt. Eftersom jag har examinerats i Upsala på att tala fikonspråk, brukar jag använda uttrycket Tverstedsdiskursen. Oron släpper, själen vilar lugn. Alltmedan ingenting händer. Men det gör det ju. 

Om detta komplexa, inte sällan nedvärderade fenomen, händelselösheten, skriver jag mer i min kommande bok Infall. 

Fotnot. I skrivande stund låter mig vädergudarna förstå att jag även måste älska landskapet när himlens portar har öppnat sig på vid gavel. Även i regn och rusk - ej finnes en vackrare plats på jorden.