Anna Politkovskajas dödsdag. 7 oktober 2006 sköts hon ihjäl utanför lägenheten i Moskva.
Det har envist ryktats om kopplingar till Kreml och den av Anna djupt avskydde Vladimir Putin. Öppet uttalade hon sitt förakt för honom, den forne KGB-officeren, i hennes ögon en medelmåtta. I Oliver Stone´s omdiskuterade dokumentär framställs han närmast som en mysgubbe.
Anna Politkovskaja var en nagel i ögat på mannen som i sin maktfullkomlighet leker tsar. Fullkomligt orädd. Avslöjade det smutsiga kriget i Tjetjenien. Trasade med sina ord sönder offentlig lögn och propagandans dimridåer.
Hon var inte naiv, väl medveten om att hon inte bedrev sin kritiska journalistik ostraffat. Insåg att risken var uppenbar att hon skulle tystas. Ändå fortsatte hon. Till synes dödsförnekande. Som om inget kunde stoppa henne.
En journalist värd namnet. Till skillnad från de ideologiproducerande figurerna på svensk botten. Systemets bärare och legitimerare. Alltid lagom kritiska. Alltid inom osynliga ramar de aldrig överskrider.
Politiker och journalister i en omfamningens symbios. De behöver varandra, "kletet" som Juholt uttryckte det.
Bokmässan i Göteborg något år efter hennes död. Jag sammanträffar, tillfälligtvis med en man, kopplingar till en rysk människorättsorganisation, som på outgrundlig väg hade skaffat sig tillgång till övervakningskameran i portuppgången.
På filmen syns Anna gå nedför trappan. Strax innan skotten faller. Själva avrättandet inte med på bild. Men vissheten om att hon, utan att ana något, rör sig mot sin död väcker en känsla av fasa.
Varje år den 7 oktober tänder jag ett ljus för Anna. Tänker detta år samtidigt på Lars Vilks.
Själv tänder jag ett ljus för Snowden, flykting i exil. Hade Politkovskaya fått som hon velat hade kanske en annan regim suttit i Moskva, en regim som gladeligen utlämnat Snowden till USA. Det krävs sådana som Putin för att världen inte ska kantra helt, det är min absoluta uppfatting. Jag måste inte gilla allt han gör, säger eller tycker. Däremot är det väldigt lite av det våra svenska journalister, ledarskribenter och utrikeskorrar -kletet - anklagar Putin och Ryssland för som förs i bevis. Kletet kanske är fantastiska är det gäller kunskap och analys om Ryssland, och kassa och förljugna om sitt eget land Sverige? Med hjälp av t ex Ockhams rakkniv avfärdar jag alla sådana funderingar pronto. Oliver Stone har väl alltid tidigare visat sig vara mer trovärdig än någon ur kletet, varför skulle han låta sig köpas av Putin? Det stämmer inte... F Ö har jag bott tre månader i Krim, innan kuppen i Kiev. Jag har full förståelse för varför det blev som det blev med Krim efter den kuppen. Ingen ur kletet har bott i Krim, ingen förstår logiken bakom händelseförloppet. I deras värld hade det varit bättre med en krigsliknande situation ala Donbass, vad som helst hade varit bättre än att Krim återförenades med Ryssland. /Pedro
SvaraRadera