Jag hade verkligen börjat att se fram mot en tur i våras ned till Nässjö! För att på stadens konsthall, den sprakande kreativa Kalinka Ussing svarade för en förtjänstfull insats som konstintendent i vad som förr kallades "mörka" Småland, föreläsa om Joseph Beuys.
Danmarksbördiga Kalinka inte längre kvar på sin post. Svårt tro att hon trivdes med veckoboende och pendlande. Lika svårt som hon, danskan med det rödvita frisinnet i generna, har med svensk underdånighet.
Känslan av osynlighet i det offentliga rummet allt starkare. Ett bra tag sedan jag begick ett offentligt framträdande, kan inte enbart bokföras på pandemins dystra konto. Men denna gång satte coronan stopp.
I Sverige råder åldersdiskriminering. Till skillnad från annan diskriminering leder det aldrig till efterräkningar för den diskriminerande. Att tillhöra den grånande kategorin "mogen ungdom” inget att stoltsera med. Ung och dum skall man vara, förlåt en grumpy, old (sic!) man.
Allkonstnären och "enmansrörelsen", i maj 2021 hundra år sedan han föddes, Joseph Beuys hörde jag talas om på 70-talet i Upsala. Med min stela marxistiska, teoretiska hemvist hade jag svårt för honom och hans utåtriktade aktioner.
Någon ”socialrealistisk” konstnär, med den ”rätta” politiska hållningen, var han inte. Snarare en egendomlig fågel för en rödskäggig marxist.
Hur förhålla sig till denne egenartade konstnär? Ordet "flum" fanns inte på den tiden, annars kanske jag använt det. Mannen som i betydelse har jämförts med Andy Warhol som ”influencer” vad avser 1900-talskonst.
Denne till synes excentriske kuf, ständigt i filthatt och herdeväst, som begick performances med djur. Som när han visade konst för en död hare, stegade runt i ett galleri med djurkroppen i sin famn.
Eller när han låste in sig med en coyote i USA, i syfte att etablera en jämlik relation mellan ett vilt djur och en human being.
Så inföll 1990-talet. Mitt samarbete med Gert Nilson på Bokförlaget Korpen inleddes. Brinnande entusiastisk, som alltid, diskuterade han med mig sin idé om att ge ut en serie böcker på temat Livskonst.
Vem mer lämpad än Beuys att inleda en sådan serie?
Änkan Eva sade blankt nej till att det skulle användas ord ur döde makens källa. Han som inspirerande talat så mycket, i de mest skilda sammanhang, om konstens fundamentala roll i samhället och för våra liv.
Då, plötsligt från Gert: ”Kan inte du skriva en bok om honom?”
Jag började skriva om sommaren på den nordjylländska landsbygden, invid Vesterhavet, placerad i den skimrande trakt jag älskar mer än någon annan. Jag har alltid haft svårt för att skriva på beställning. Men denna bok blev min mest lästa, tre upplagor och nu ljudbok.
Efter initiala svårigheter skedde ett genombrott under en bilfärd för att handla mat. Kretsande örn i luften, fått korn på ett byte på marken, en svensk filmtitel kom associativt till mig: ”Du tror du undgår döden, men rusar rakt in i hans famn.”
Heureka! Är inte det Beuys budskap? Du måste inte långsamt dö redan i livet, lev och gör det skapande! Islossning, nu kunde jag skriva.
Pandemin satte stopp för Nässjö. Synd, för Beuys förtjänar att påminnas och samtalas om. Jag brukar med referens till honom retoriskt utbrista: ”Varför dö redan i livet? Slockna i förtid?”
Lev! Utöva livskonst, var en livskonstnär! Essensen i det jag alltid lyft fram om Beuys. Det kompromisslösa, existentiella budskapet.
Sista ordet till honom: ”Varje människa är en konstnär!” Hans uppfordrande mantra, mer än ett konstaterande och en påminnelse.
Fotnot. Varje människa en konstnär, Bokförlaget Korpen, tredje omarbetade upplagan 2015. Ljudbok hösten 2021.
Bild: information.dk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar