Avskedsfrokost intages på Møllehuset i Frederikshavn. Läcker bara förnamnet. Aldrig ätit en så god leverpastej, smälter i munnen. Den dejliga atmosfären på Møllehuset så genuint dansk att jag måste nypa mig i armen, drömmer jag? Tanken går osökt till tv-serien Badehotellet.
Nå, avsked och avsked. Som vännen Li påpekar: skriv på gensyn. Och det ju sant. Om Gud vill och skorna håller så återkommer vi.
Gärna om efteråret, hösten. Inte många turister, några tyskar, inga svenskar. Ett lugn breder ut sig över trakten.
Denna dagen före avresa, den allra vackraste Vendsysseldag med det magiska ljuset infallande, och på den frisinnade sidan om vattnet, känner jag mig mer som realist än en radikalpessimist som vännen Lars Ragnar brukar beteckna mig.
När jag på avstånd betraktar fosterlandet - och jämför. Hur kunde jag låta bli? Och genast, än en gång, förskräckas?
Kanske är jag radikalrealist. Om sådana finnes. Kompromisslöst observant. Inte ideologiskt förblindad. Ingen tjänstvilliga pipa som makten blåser genom.
I danska medier varnas dagligen för en svensk samhällsförsämring. Sverige, med tygellös invandring och dödsskjutningar som normaliserats under en frånvarande statsledning, lyfts fram som ett avskräckande exempel. Med all rätt.
I danska medier varnas dagligen för en svensk samhällsförsämring. Sverige, med tygellös invandring och dödsskjutningar som normaliserats under en frånvarande statsledning, lyfts fram som ett avskräckande exempel. Med all rätt.
Vad finns att invända för den som har ögon att se med?
Här kan jag andas. På tillräckligt långt håll följa den sjunkande skutan. Ännu bättre: vända den ryggen.
Här kan jag andas. På tillräckligt långt håll följa den sjunkande skutan. Ännu bättre: vända den ryggen.
I denna stund i fjärran Vesterhavet under lågt seglande vita moln, runt knuten skuttar hjortar, ute på heden susar vinden i gräset. Jag är, det är den befriande känslan, på sidan om världen. Långt från det blågula eländet.
PS. På tisdag se dokumentären I väntan på Jan Myrdals död, om sista tiden i Varberg, inhyst hos den mycket egendomlige miljonären, kanske är han rentav miljardär? Ser fram mot det.
Varför smakar maten ofta bättre i Danmark? Det är en relevant fråga...
SvaraRaderaEn annan relevant fråga är om det största problemet i svensk politik och politisk debatt idag är att människor är idelogiskt förblindade, övertygade om en idé eller om det är att så många är tjänstvilliga makten och "hoppar" när någon de vill imponera på ropar "hoppa". Som studie i makt tycker jag Stina Drabrovskijs program är lärorika. Journalistens makt är stor. Det var väl bara Herr Mandela och Fru Thatcher som inte hoppade...
Hur många ens av våra riksdagsledsmöter är ideologin trogen? Följer mest partipiskan. Ibland känns det snarare som att det är viktigare att inte tycka som fienden än att tycka "ideologiskt rätt". Sedan finns det såklart frågor där partierna är ideologiskt förblindade, där konsekvenserna av förslagen är skit samma bara vi gör ideologiskt rätt. Privatiseringarna är väl det mest klockrena exemplet på det. Studier har f ö visat att socialdemokraterna historiskt sett får mer betalt för utförsäljningar än borgerliga - inte lika ideologiskt förblindade? Konsekvenserna av den nu påbörjade privatiseringen av Arbetsförmedlingen är mycket osäkra och många varningsklockor ringer, likväl tvingas den fram./Pedro
En socialdemokratisk riksdagspolitiker från Gefle tycker jag är det bästa (?) beviset på hur man dansar efter partipiskan. Hon berättade t o m helt öppet hur hon var emot en förändring av migrationspolitiken - om det verkligen VAR en förändring lämnar jag därhän - men, som hon sade, man "röstar ju som majoriteten " i riksdagsgruppen... Har hon bara suttit av sina år i bänken? Mot hög ersättning.
SvaraRaderaOerhört trist. Låter som diktatur i mina öron. Om man inte som folkvald får rösts som man vill i kammaren är det ju partiet som bestämmer. Varför ha namn på valsedlarna, det måste väl ändå bli en rimlig fråga utifrån hur verkligheten ser ut?
Radera