När luften va stilla en högsommardag / då doftade Malmö chokla´/ Då log alla människor då kändes det bra / i Malmö en högsommardag / och utifrån Ribban kom doften av hav / en blandning av tjära och tång / nog kändes det härligt en högsommardag / när Malmö det dofta en gång (Östen Warnerbring)
I mitten på 60-talet firade dåvarande familjen Ekstrand semester två somrar i rad, två snabbt förbiilande veckor varje gång, i fiskeläget Brantevik inte långt från Simrishamn. Ännu inte uppköpt av penningstarka mumier.
Beläget på fagra Österlen, vackraste landskapet av alla di svenska.
Sonen Ekstrand umgicks, tjuvrökande röda Prince, med grabbar från Malmö som lyriskt pratade om "Iff Iff". Och gissade att han med sin dialekt kom från Dalarna. Sandviken hade pågarna ente hört talas om.
Såsom varande fotbollsintresserad kände jag till gultröjade IFK Malmö, "di gule" med smeknamnet "Kanariefåglarna". Men det avslöjade jag inte för di glada pågarna. För friden och samförståndets skull bäst att låta det bero. Di himmelsblå folkets älskade lag.*
Det politiska Malmö hamnade i fokus senare i livet när jag grävde ner mig i arbetarrörelsens historia för mitt avhandlingsskrivande: tidningen Arbetet, August Palm och Axel Danielsson. Det socialdemokratiska projektet föddes som bekant söderut, socialismen importerades.
Pionjärerna bör naturligtvis inte nämnas i samma andetag som de nuvarande karriärdemokraterna, ljusår emellan. Den ursprungliga socialdemokratin, mammas socialdemokrati, är stendöd.
Widerbergs Kvarteret Korpen förblir den bästa svenska filmen någonsin. I kvarteret numera ett fult parkeringshus, kulturvandalerna varit framme. Men regissören har hedrats genom att Bo Widerbergs Plats uppförts till hans ära. Widerberg avled för övrigt i Båstad.
Samtida Malmö en stad vars rykte smutsats ned av den grövsta kriminalitet och dödsskjutningar. En kompis spontant när han hörde jag skulle till Malmö: - På med skottsäker väst! Att renovera en stads rykte sker inte i en handvändning, att ta tillbaka staden.
Fyra resor till Malmö under en tid kortare än två år. Förälskelse som övergått i kärlek. Kunde tänka mig att slå mig ner de sista levnadsåren i den skånska metropolen. Varenda promenad en upptäcktsfärd, en exkursion startar så fort man öppnat ytterporten och kastat sig ut.
Det gäller bara att inte vara för målmedveten. Och ta god tid på sig. Frågan är om en normal livstid skulle räcka. Malmö blir man aldrig klar med.
Alla härliga kaféer, flanörtillhåll, med Nybergs på Adelgatan som nummer ett! Varje stad måste förstås bedömas efter sina kaféer, det är en kulturell fråga av högsta rang. Och ett säkert mått på urbanitet. Minns Baudelaire och Walter Benjamin. Vår egen Hjalmar Söderberg.
De visste, de var proffsflanörer.
Universitetets Lund inte långt borta med hjälp av Pågatåget eller Öresundståget. (Åker man två utgår förmånlig tillsammansrabatt.) Inte heller Helsingborg.
Sedan eldriven båt, Tycho Brahe eller Aurora, över till Helsingör. Man hinner knappt gå ombord, inhandla en grön och två röda, så är man framme vid den lilla idylliska pärlan med Hamlets ande strykande omkring i de trånga gränderna.
Och, förstås - icke att förglömma: kliva på tåget för att kvista över till wonderful Copenhagen. Kastrup passeras.
Därnere finns allt jag behöver. Jag skulle inte sakna något om jag lämnade järnbärarland och den brinnande bockens stad. Brynäs kan jag följa på TV4 Play. Det gör jag ju redan nu.
*Att som Zlatan, uppvuxen i Rosengård och en gång i MFFs tröja, stödjande gå in med pengar i Bajen naturligtvis fullkomligt huvudlöst. Klart statyn av honom råkade illa ut.
Bild: malmo.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar