Jag får allt svårare att titta på amerikanska filmer och tv-serier. De agerande ser ju nästan allihop ut som manglade lakan i ansiktet. Utslätade och avrynkade. Ta bara sjukhusserien Cityakuten, som jag i och för sig tyckte om och slukade alla säsonger av, många förvisso.
Men jag stördes av fotomodeller till skådespelare som spelade läkare. I och för sig hyfsat och mer än så för det mesta. Även om Clooney fånigt fnittrade lite väl mycket.
Jag är fånig, jag vet. Sur, gammal gubbe.
När jag ändå är inne på störningsspåret. Jag tycker att för många filmer och serier handlar om yngre medelålders medelklassare och alla deras våndor. Där befinner jag mig inte i livstrappan, även om jag är medelklass, jag kan inte identifiera mig.
Jag vet, jag säger det igen. Jag är fånig. Skulle inte filmstjärnor se ut som filmstjärnor? Det är ju det som är vitsen! Skärp dig. Även en sådan som Nicole Kidman, som faktiskt tillhört mina favoriter, börjar se lite väl "åtgärdad" ut i det fagra ansiktet, stel som en mask.
Och, för övrigt, ska inte det konstnärliga vara det avgörande, inte identifikationsmöjligheterna? Vad är det för en instrumentell, skulle en akademiskt högt skolad filmvetare i Upsala muttra, syn på konsten? Gå och bada, gamle man. Eller titta på Bingolotto.
Alla fall, som Lindeman säger. Tacka vet jag en svensk skådespelerska som Anki Larsson! (Bilden) Då tänker jag i första hand tv-serien Revansch, inte Saltön. Tyvärr bortgången. Lysande! Dessutom med ett utseende som en av verklighetens folk. Därmed trovärdig.
När jag ändå håller på och vevar. Jag har rejält börjat tröttna på alla polisserier, det går ju tretton på dussinet, tar de aldrig slut? Till och med Beck börjar kännas tjatig. Även om Haber håller stilen. Och Hirdwall med sina stänkare helt outstanding i en biroll.
Nå, om puffrighet kan förenas med romantik, då köper jag det. Som i en krutosande rulle häromsistens med Liam Neeson som jag första gången, i slutet på 1980-talet var det väl, såg i min favoritfilm alla tider: Tystat vittne.
Jag har glömt titeln på den senaste med Neeson. Men den var bra. Och de fick varann på slutet, som salig mor skulle suckat. Med smörhönor i beredskap att fira med. Filmerna måste enligt henne ha en happy end, annars värdelöst. Romantiker, såsom sonen.
Just nu följer jag Ozak på Netflix. Ruskig familj, helt utan moral där borta i Missouri! Tvättar knarkpengar och har sig. Men serien har fångat och släpper mig inte. Laura Linney i den kvinnliga huvudrollen dessutom inte helt avrynkad, inte i vissa scener i alla fall.
En duktig grebba!
Bild: svt.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar