Ämnet för Uppdrag granskning i SVT 2/2 (https://www.svtplay.se/uppdrag-granskning-bokstavsbarnen) var den explosionsartade ökningen av barn med bokstavsdiagnoser. ADHD framförallt, som liknar något av en modediagnos när den ymniga frekvensen beaktas.
Vad ligger bakom denna alarmerande ökning - vad berättar den? Med efterföljande medicinering av uppväxande barn i känslig ålder.
Vad med biverkningar av psykofarmaka som till och med ordineras förskolebarn? Inget svar lämnades i programmet om hur den emotionella, kognitiva och intellektuella utvecklingen påverkas. Förutom den sociala förmågan.
Personer med expertstatus och stark neuropsykiatrisk bias tilläts framträda oemotsagda och tala i egen sak. Professor Christopher Gillberg, något av neuropsykiatrins gudfader i Sverige, en av dessa. Till skillnad från förr något mildare i tonen.
Ingen mot neuropsykiatrins diskurs och hegemoni kritisk röst hördes, ingen presenterande en alternativ förklaringsmodell, programmet därvidlag ensidigt.
Flera familjer följdes genom att de filmade sig själva i vardagen. Fäderna så gott som frånvarande, mor och barn i centrum. Mycket stressade, maktlösa mödrar, arga på vad de benämnde "systemet" som inte ger dem tillräcklig hjälp med deras barn.
Ett individorienterat, endogent perspektiv: något är knas i, och med dessa barn. Vad med nära relationer och mellanmänsklig kommunikation, nog hade detta behövt fokuseras och diskuteras. För att nyansera bilden av jobbiga, svårhanterliga ungar man inte får bukt med.
Misstanken gror om behovet av någon i familjen som härbärgerar större problem än den enskilda individens. "Lättare" att diagnostisera och behandla en enskild individ än vidga perspektivet.
Läkemedelsbolagens roll diskuterades inte, dessa vinstmaximerande aktörer som behöver diagnoskulturen. Först diagnos, sedan någon att fästa den på - och så medicin.
Lyftas fram förtjänas också att diagnoserna Inte är skrivna i sten, ta bara Asperger som numera inte används. Mano-depressiv säger man inte heller längre, nu heter det bipolär. Nya mediciner eller mer kvalificerad diagnostik orsaken till etikettsbytena? Eller vad?
Barnen, uthängda om man säger så, i programmet framstod som mycket verbala och begåvade, i behov av förståelse och erkännande bortom diagnostik och stigmatisering, skolans sorterande av elever. I mina ögon inte anmärkningsvärt "konstiga".
Uppdrag granskning brukar vara bra. Denna gång olustframkallande och lämnande tittaren med många frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar