fredag 25 februari 2022

Stilla dagar invid Kalmarsund















Stilla dagar i Clichy, förlåt jag menar Kalmar. Nå, inte stilla dagar i grön förvårstid. Vi är ju på upptäcktsfärd, förväntansfull exkursion. Jag förberedde mig genom att se om Dubbelstötarna och Dubbelsvindlarna på SVT Play. Båda serierna med förankring i Kalmar.

Samtidigt som vi utforskar Kalmar, en upplevelserik stad som behållit sin själ och icke "sanerats" av modernitetens kulturvandaler, på allt tröttare tassar invaderar Putin Ukraina. 

Slår man på TV:n är det full fart från morgon till kväll på den snackande klassen som de säger i Danmark, åsiktsproffsen har intagit sofforna, den Rasputinliknande krigshetsaren Oksanen vevar, vädrar morgonluft.

Vad är det med svenska journalister? De beter sig ju inte som journalister. Inte gör de sitt jobb. En enda avvikande röst försöker nyansera och ställa befogade frågor, den Rysslandkunnige Stefan Lindgren i 8 dagar. Men inte bjuds han in till TV. Han tjuter ju inte med Nato. 

I Kalmar ingicks Kalmarunionen 1397, drottning Margareta pådrivande. Kanske inte fel rubricera henne upplyst despot. Jag är för övrigt ingen självklar motståndare till det styrelseskicket, den upplysta despotismen. 

Vad med Putin? Despot, men upplyst? Det vet jag inte. Men har svårt tro det. Jag vet att den orädda, mördade, makten granskande journalisten Anna Politkovskaja avskydde honom, den förre KGB:aren, djupt. Inget hon stack under stol med.

De yrkespolitiker, både inhemska och andra, som paraderar i rutan fyller mig med avsky. Magdalena Anderson tårmild. Men herre min skapare! Putins invasion är ju rena julklappen, hon slipper påminnas om dödskjutningar och annat i spåren av en vansinnig migrationspolitik.

Likaså den där snipiga van der Leyen, nu ifrågasätts inte den överstatliga inrättningens legitimitet. Härliga tider för den privilegierade EU-nomenklaturan!

Tyckarna står som sagt på. Jag märker att jag slutar lyssna, det idisslas. Rycker på axlarna åt samtidens dårskap, återgår till att läsa Cullberg och Sahlins bok om Märta och Hjalmar Söderberg, vilande på brev och andra vittnande dokument. 

Den sistnämnde stor stilist men direkt ruskig figur som make till Märta. 

Som någon klokt varnade: "Tag aldrig närmare reda på vem författaren bakom en bok är. Nöj dig med boken." 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar