I skrivande stund mår jag bra, tack!

 

 

 

"När Malmö va stilla en högsommardag / då doftade Malmö chokla´" (Östen Warnerbring) 

 

Varken högsommars stillhet eller från Mazetti doft av choklad, som Östen med rösten oförglömligt sjöng om i sin sinnliga hyllning till Malmö. Men nu väntar oss Skånemetropolen - dörren till kontinenten! 

   

Detta Malmö, sedan barndom Hemmets Veckotidning och Sigge Hommerberg. Låter kanske långsökt eller konstigt. Men i den från Malmö skickade "Hemmets", som vi sa i Sandviken, kunde vi, förvisso bland mycket annat, varje vecka roas av Hommerbergs värdefulla resehjälp. 

Hur man som vanlig svensk med sexårig folkskola klarar sig i Paris, till exempel. Utan att kunna ett ord franska. Om man längtade efter att få uppleva Paris, samtidigt ängslig för hur fixa klyket bland snobbiga fransoser: bara att låta sig lugnas av Hommerberg. 

Doktor Hommerberg visste nämligen på råd, han. 

Ropa ”Karlsson” för att påkalla kypares uppmärksamhet. "Träben” för ”väldigt bra”. Avslöjas kan att jag prövade Hommerbergs "franska" en afton på en sylta i Paris. (I samma kvarter som Mitterand enligt ryktet höll sig med en frilla.) Nemas problemas. 

Långt senare förstod jag att den sanne folkbildaren Hommerberg var polare med Sten Broman och Piraten. De tre vapendragare och mästare i att hitta på hyss. Som att på den flottaste lyxkrog i nämnda Paris beställa in jordgubbar, äta blasten men rata själva frukten. 

Till slut stod i en enda lång rad annars blaserade, vitrockade servitörer och beskådade tilltaget med höjda ögonbryn och gapande munnar. Aldrig sett något liknande. Och de höghalsade hade sett det mesta. Jag utgår från det.

Nå, Broman, med sina egenhändigt, fantasifullt skapade kostymer och uppskattade musikfrågesporter i SVT, ska väl kopplas ihop med Lund. Piraten med Österlen. Även om den senare i en kul bok på sedvanligt manér mindes behagliga terminer i Lund.

På den välsignade tid när man var riktig student, kunde ligga vid universitetet och utan stress och hets allmänbilda sig. Långt före Ukas och Pukas och annat kunskapsfientligt som staten hittade på. 

I syfte att omvandla universitetet, denna befriade intellektualitetens oas, till en postgymnasial, arbetsmarknadsorienterad inrättning. Ingen plats för original och överliggare. Snabbt in, snabbt ut. Leverans av undersåtliga löne- och amorteringsslavar med slocknade drömmar.

Nå, vad med Malmö i samband med dessa gamänger? Kramer vid Stortorget stamkrog, om jag förstått det rätt, för de tre musketörerna. Där har jag aldrig satt min fot. Nog dags smyga in med vidöppet sinne. Känna på atmosfären, lyssna till vad väggarna viskar. 

Dessa dagar checkar vi in på Savoy. Mayfair Tunneln, annars favoritställe och ett rackarns trivsamt hotell, avstår vi från denna gång. Ett par stenkast bort. Granne med Sveriges i särklass bästa kondis Nybergs.

Savoy klingar minst lika anrikt i mina öron som Kramer. Fint rum högt upp med utsikt mot centralstationen. Därifrån Öresundståget till Köpenhamn, fort går det via Kastrup till hovedbangården. 

Sedan bums mot Tivoli och Bröderna Price´s restaurang med alla läckerheter på menyn. Dyrt som attan, valutakursen rena natta, men man lever bara en gång. 

Jag säger som jag sa till en granne i Gefle häromdagen när han artigt undrade hur det stod till: ”I skrivande stund mår jag bra, tack!” Längre än så sträcker jag mig inte. Det är "godt nok", som de säger på andra sidan Sundet. "Danskjävlarna!" 

Fotnot. Jag läser på nytt Jacques Werups nostalgiska "Hemstaden: Min Malmöhistoria" (1981).