Jag får väl skylla på tecken på ohälsa, bestående hög feber, som medför att jag inte förmår hålla min elakhet i schack. Att jag inte kan låta bli att tänka lea tankar om uppburna figurer i värdegrundslandet.
Henrik Schyffert med sina tätt sittande, kisande ögon och usla stå upp-komik. Överhuvudtaget förefaller det vara en beklämmande nivå på svenska ståuppare. Underliv och svordomar. Privata, ofarliga ämnen. Ingen politik. Lenny Bruce har de väl aldrig hört talas om.
Denne Schyffert som utan att låta sig hejdas vräkt ur sig dumheter om att invandringen kostar varje svensk en isglass och en kvällstidning. Så sluta tjafsa om hur dyrt det blir att öppna dörren för hundratusentals inströmmande som inte kan försörja sig själva.
Hur han kommit fram till beräkningen vet han förmodligen inte själv. Kanske någon likasinnad polare i det strömlinjeformade Söderreservatet som tutat i honom det: - Där fick de, de främlingsfientliga högerextremisterna. Hö, hö.
När jag var barn i Sandviken sa vi: - Du är ju dummare än tåget till Årsunda. Försök till avvärjning: - Men det går väl inget tåg till Årsunda? Svaret, blixtsnabbt: - Nej, just det. Du hör ju själv.
Där har vi Schyffert. Årsundatåget. Korkad i kvadrat men uppburen och hyllad.
Sedan vår riksbekanta sob sister Elin Ersson (bilden nedan) som stoppade en lagenlig utvisning genom att förhindra att ett plan kunde lyfta. Tyvärr hade hon i hastigheten tagit fel på person. Ombord fanns ingen stackars ensamkommande afghan att gråtande känna sympati för. Utan en förhärdad våldsbrottsling. Så där högg hon, den godhjärtade aktivisten, i sten.
Den samvetslöse våldsbrottslingen torde belåtet ha lett i mjugg och bums messat sina landsmän: - Ta till Sverige, vad du gör!
Jag kunde räkna upp flera namn som illustrerar hur dumhet och politisk korrekthet går hand i hand. Malena Ernman ytterligare ett. Vars klimatstrejkande dotter förmodligen är mer känd än modern vid det här laget.
Tv-journalisten Önnevall. Flyktingsmugglaren. Lagbrytare. Som hålls om ryggen av SVT.
Nå, man kan inte rå för att man haft otur i den genetiska given. Problemet, vilket växer till ett demokratiskt sådant, är att det blir omöjligt att föra ett kritiskt, offentligt samtal. Affektioner och stämplar ersätter argument. Med korkade dör samtalet innan det ens hunnit börja.
Ett närliggande exempel kvinnan i hijab på välkomstskylten till Gävle. (Kommunikationschefen Johan Adolfsson, denne skattefinansierade olycka, kvalar förstås med bred marginal in i kategorin ovan: Korkad och korrekt.) Reflektion trängdes undan i det deformerade, offentliga samtalet av moraliserande fördömanden av oss, rasister hela bunten även Skriftställaren, som varit kritiska till det omdömeslösa tilltaget.
Omöjligt samtala om det gemensamma, som sagt. Bottennappet denna gång var när vi kritiska uppmanades att skämmas. The bottom was nådd.
Den blågula båten fortsätter sjunka samtidigt som nivån på samtalet gör detsamma. De två samspelar.
Tillbaka in i feberdimmorna. Och läsning av Kalle Anka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar