Skrattet, ja. Det är bra. Livsviktigt. Men sömnen en gudagåva. Nog var det väl ungefär så han uttryckte det skalden från Filipstad, Nils Ferlin. Mager om benen, tillika om armar och hals. Och tydligen inte bäste vän med Hypnos.
Om man får tro hans med skicklig hand rimmade verser, där han ofta återkommer till utebliven sömn: "På sömnlöshetens kattskrik och kalkstensdropp / jag ligger här och lyss vid min kaffekopp."
Count me in bland de sömnlösa. Den vita nattens, som de poetiskt omskriver det i Frankrike, armé. Jag värvades till den redan i andra ring på gymnasiet i Sandviken. Så jag har länge tjänstgjort som en den vita nattens lydige soldat. Ett helt liv, med andra ord.
Jag brukar råda dem som ingår bland oss men inte kan låta bli att oroa sig över det: "Sov när du kan! Vilken tid det än är på dygnet."
Jag vet att legitimerade sömnforskare - jo, det finns sådana vetenskapligt vakna (!) figurer i den akademiska inhägnaden - menar att man inte bör ta tupplurer.
De påstår att man lurar hjärnan när man gör så. Men finns något skönare än eftermiddagens tupplur? Eller när man nu tar den. Tyvärr har jag förlorat min lur. Jag kommer inte till vila, slappnar inte av.
Mikrosömn har jag hört förekommer hos lokförare och andra som jobbar nattskift, yrkesgrupper som av naturliga skäl har svårt att hålla sig vakna. De slumrar till, utan att kunna förhindra det. Sedan rycker de till, vaknar nästan omgående. Förmodligen yrvakna.
Jag känner igen fenomenet från de lååånga vaknätterna på Ulleråker, när tröttheten om småtimmarna lade sig tung som bly på ögonlocken. Huttrande under blå landstingsfilt tillbakalutad i obekväm stol nickade jag till, omöjligt stå emot. Men bara för en kort stund.
Agnes Wold, inte älskad av alla skall gudarna veta, håller jag högt i två avseenden. Klok, för det första, när det gäller goda råd om hur man bör vardagsleva. Inte behöver man städa så förfärligt, hennes praktiska budskap. Tack för det.
Och vad gäller sömnen, enligt doktor Wold: ju äldre man blir, desto mer sover man som man gjorde som blöjbarn. Vaknar flera gånger på natten. Sedan somnar man om. Inget att bekymra sig över. Tack för det, också.
Du måste inte sova åtta timmar i sträck. Och djupt. Vad är det för nys. Ingenting annat än fabriksanpassad, löneslavsdisciplinerande sömn. Sov för guds skull så du kan stå vid maskinen och leverera. Väckarklockan inte långt borta. Hälsovådligt!
Neurologer varnar för att väckas av ett dylikt tortyrinstrument. Signalen rakt in i hjärnvindlingarna. Som att i en boxningsring åka på en rejäl våffla.
Jag är inte ensam, har jag förstått, om mitt beteendemönster: somna, vakna, somna om. Äh, varför bekymra sig - egentligen? Den eviga sömnen väntar ju på oss alla.
Du kommer att få sova, jag lovar. Utan att vakna. Vad jag vet. I så fall definitivt inte genom någon ilsket skrällande uppväckarklocka.
Bild: partykungen.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar