Chäfen ser Dig!

 

Stöter samman med sympatiske grannen Gustaf utanför garaget. Knuten till något slags IT-företag. Frågar hur han har det under pandemin - förmodligen den allra vanligaste frågan i dagens Sverige - och om han jobbar hemifrån. Det gör han sedan månader. 

Undrar vad han tycker om det. Han trivs. Ler med hela ansiktet. Saknar inte den "sociala biten" förmedlar det glada smilet. Annars många svenskars skäl för att tillhöra en arbetsplats. Mot en ofta inte särskilt fet betalning slå ihjäl den enda och korta livstid vi har till förfogande. 

Gustaf avslöjar att han framöver kommer att växla mellan hemarbete och bege sig till sin ordinarie arbetsplats. Två veckor åt gången. Varför förlänger inte arbetsköparna hemarbetet, varför inte förvandla det till ett permanent uppehållstillstånd? 

Det spar på ofta dryga hyreskostnader och annat. Borde tilltala alla kontoförande räknenissar. 

Och, betänk rationaliseringsmöjligheterna utan föregående MBL-förhandlingar! Bort korridorvärmandet och improduktiva kaffepauser - fika säger svenskarna - med kallprat om allt och ingenting. Skvaller och visa kort på barn och barnbarn.

Kaffet kan intagas medan man arbetar. Inget tidsspill.

Det bästa ur arbetsköparsynvinkel med home work den övervakning som blir möjlig av den enskilde. Den direktrelation mellan chäf och löneslav som kan upprätthållas. Det osynliga kopplet. 

Gustaf bekräftar detta när jag frågar. Det framgår på skärmen om han är inloggad eller icke. Jag har hört andra vittna om att de inte kan vara utloggade för länge för då hör Storebror, förlåt chäfen, av sig. 

Kanske tutar det eller blinkar rött på skärmen, vad vet jag. Kanske hörs plötsligt chäfens befallande röst. Rena digitala exercisgården. Eller mjukt dompterande: 

- Hallå, Andersson. Är allt ålrajt? Lever du?

Jag vet heller inte, men utesluter det inte, om aktivitetens innehåll under inloggning kan genomskådas. 

Så att man inte lurigt loggar in, för att göra chäfen nöjd, sedan plockar fram sin iPad för Fejsburk och annat oundgängligt. Eller knallar ut på en avkopplande (!) promenad. 

I mina öron låter hemarbetet i värsta fall som rena helvetet. Till skillnad från mitt hemmaplansbaserade skrivande. Där jag till skillnad från Jan Myrdal, åtminstone förr, inte först knyter på mig en slips för att markera att nu går jag och jobbar. 

Ensam sitter Gustaf och andra där, iförd självdisciplineringens tagelskjorta, vid datorn. Glöm diskutera med andra om fackliga frågor och annat. Chäfen ser dig. Knega på. Det bevakande ögat sluts aldrig. 

Mycket värre än det jag som sommarjobbare upplevde i arbetslägret Sandvik. Basar surrade som getingar omkring en under skiften. 

Det immanenta budskapet till hemarbetarna: Känn som om det hela tiden står någon bakom din rygg och kikar över din axel på vad du företar dig. 

Då har du fattat galoppen. 

Panopticon genomfört! En övervakning som arbetsköparna bara kunde drömma om före pandemin. Den våta drömmen har äntligen blivit verklighet. 

De lär få stöd från de snävt tänkande miljögökarna. Hemarbetets panopticon har goda effekter på miljön. Minskad biltrafik. So, people - stay home!

Bild: Panopticon.