Från den upsaliensiska, akademiskt högdragna horisonten liknade vi de regionala högskolor som tillkom på 1970-talet, med det officiella syftet från statsmakterna att decentralisera den högre utbildningen och göra den mer tillgänglig för fler, vid kärnkraftsutsläpp. (Tror det var Tor Ragnar Gerholms uttryck.)
En mycket fördomsfull och, ännu mer, hårresande generaliserande syn. Även om den inte alltid var så orättvis när det kom till kvalitet. Systemfelet var att högskolorna inrättades som rena undervisningsanstalter. Ingen forskning kopplad till undervisningen.
Gymnasifieringsrisk på flera plan.
Trött efter allt bråk och medialt ståhej runt min avhandling och osäker på vad jag ville ägna mig åt lyssnade till jag en kollega knuten till dåvarande Högskolan i Sundsvall: - Kom hit och pröva, vetja! Det här är någonting helt annat än Upsala. Lite av vilda västern över det hela.
Ja, inte kofösare eller dueller mellan gun men på main street, utan en pionjäratmosfär som möjliggjorde experiment och nytänkande. Handlingsutrymme för frontens folk. Så som det bör vara och var innan den eländiga, opassande new public management-filosofin tog över.
Makten hos de professionella, inte administratörerna. Jag minns en odisputerad prefekt (numera tituleras en dylik "avdelningschef") som inriktade sig på att underlätta för oss professionella att göra vårt jobb. Facilitating som denna typ av ledarskap heter i litteraturen.
Det första som slog mig väl på plats var att den institution jag kom att tillhöra var tvärdisciplinär. Sociologer, företagsekonomer, nationalekonomer och statistiker under samma tak. I Upsala vattentäta skott mellan ämnena. Omöjligt att överbrygga.
Nästa positiva erfarenhet kvällskurser med vuxenstuderande som läste på sidan om sina ordinarie jobb. En hel del sådana som sökte sig till högskoleutbildningar enbart för att skaffa sig kunskap, bilda sig, diskutera med andra. Nyfikna och vetgiriga. Drömstudenter.
Människor från de statliga verken i Sundsvall och som tillsammans med övriga deltagare - den klurige Lasse från Huljen en av dem jag aldrig någonsin glömmer - hade gedigen erfarenhet att tillföra på de kurser i organisationsteori och sociologi som jag höll.
Bidrog med talande exempel - cases - från verkliga livet, undervisningen levandegjordes. En av deltagarna, från CSN, kunde berätta om Exodus, de utfrusnas oorganiserade sällskap, inifrån.
En annan av deltagarna Gunnar från Härnösand som häromdagen fyllde 80. (Därav denna plötsliga återresa utmed memory lane.) Fångväktare med bakgrund inom vänstern. Till en början inte särskilt talför men efterhand gjorde han skillnad i salen med sina kloka inlägg.
Och begick en alldeles utmärkt uppsats baserad på Foucault.
En gång på systembolaget stötte jag ihop med en kursdeltagare från Hälsingland som spontant på den typiska hälsingedialekten utbrast: - Det är så roligt att höra dig läsa fööre!
Eftersom jag själv som recentior i Upsala utsatts för knastertorra föreläsare, tillika usla pedagoger, tog jag det som en komplimang. Klart smickrad.
Bild: Textförfattaren i föreläsningstagen, utan manus, i Malmö.
Fotnot: Atmosfären möjliggjorde den egenartade utbildningsuppläggning - med på dagtid heltidsstuderande - jag berättat om i artikeln "Ångestskapande pedagogik eller pedagogisk ångest?" I tidskriften Zenit nr 2 1991.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar