Leva livet tonsatt

Broder Hasse hör av sig om arla lördagsmorgonen via Meddelanden i smartfånen. Han lyssnar på Leonard Cohen. Suzanne. Framkallar minnen från när Hasse var 18 år och hörde musikstycket för första gången. Klart det inte lämnat honom.  

Min Cohen-favorit, om jag måste välja bland många ur hans digra katalog, är nog Take this Waltz. Tätt följd av In My Secret Life som Eric Burdon gjort en fullkomligt outstanding version av. Och som man kan lyssna till hur många gånger som helst utan att tröttna. 

Ända sedan tonåren har jag levt mitt liv tonsatt. Ja, ännu tidigare än så började det. Pappa, vars ögon tårades av En sjöman älskar havets våg, medverkade till detta genom att hänga upp en grammofon på väggen i mitt rum. (En sådan som på bilden.)

Den kom till flitig användning. 

Min första skiva en singel med Spotnicks. Fånigt nog iförda rymddräkter på omslaget. Varför det blev den skivan har jag inget bra svar på.

60-talet, för mig liksom för många generationskamrater ett revolutionerande decennium, helt omöjligt att tänka sig utan popmusiken i bakgrunden. Och när de kända namnen från det decenniet går, hör jag omedelbart en låt och ser framför mig en scen.

Lenne Broberg. Lenne med sina Lee Kings på gamla anrika musikborgen Valhallas scen i Sandviken. Skoldans. Stop The Music. Broberg blev sorgligt nog inte gammal.

Tommy Blom. Sleep Little Girl. Tages på en trång folkparksscen, snubblande nära publiken med vrålande tjejer, någonstans på Österlen sommaren 1964. Jag röker min första cigarett. Röd Prince. Hostar svårt. 

Alltid ett vemodets grundackord. Som en slöja över musiken från those were the days.

En gång föreslog jag en filmregissör att hon skulle pröva att spela in med musik pålagd i bakgrunden, "stämningsskapande för de agerande", försökte jag. Hon bara skakade på huvudet åt den enligt henne befängda idén.

Vilken borttonande musik när jag följer efter Broberg och Blom? Kanske Totta med Sex fot under marken eller Afzelius och hans Ljuset:

Jag ser hur ljusen brinner ut;
Jag ser hur varje liv tar slut
De strålande bloss
Som lyste för oss
Tar slut
De brinner alla ut

Jag ser hur livet rinner bort;
Hur tiden alltid är för kort
Den ändlösa stig
Som skulle bli mitt liv
Tar slut
Skall också nå sitt slut

Jag stod vi det rytande havet inatt
Och såg ut i rymdens evighet
Och jag såg en svag men tydlig glöd;
Jag såg att nya stjärnor föds
Och fast det var natt
Blev det ändå aldrig svart
Där ute
Tändes nya ljus

Vi är en sekund i epokernas ström
Men vårt liv är en oersättlighet
Så innan min låga flämtar till
Och skynningstimmen tiger still
Vill jag vara ett bloss
För de som följer oss
En tid;
Ett ljus på deras stig
En tid;

Ett ljus i deras liv