Det stod ju i tidningen!

 

- Det stod ju i tidningen, konstaterade med sträng röst den gamle sjökaptenen när jag ifrågasatt något han påstått. Och då måste det ju bara vara sant! I detta fall Gefle Dagblad. (Som i mitt socialdemokratiskt färgade hem var strikt förbjuden läsning. Borgerlig blaska.)

Från samma hem minns jag som igår signaturen till Dagens Eko som min far alltid uppmärksamt lyssnade på. I den av samme fader vitmålade radion placerad på den likaså av honom vitmålade byrån i sängkammaren. 

Dagens Eko i P1 - den auktoritativa källan. Att lita på i alla väder. Lite av myndighet och statsmakt över det. Nyhetsuppläsarnas allvarsamma röster förmedlade det.

Jag minns när jag i mitten på 70-talet inbjöds att träffa V:s dåvarande partiordförande Schyman på partikansliet i Stockholm. Smickrad? Nja. Mer skeptisk och undrande. 

Jag hade gjort mig känd som medborgarlönförespråkare efter två uppmärksammade böcker och var inbjuden, tillsammans med en handfull andra samhällsbegrundare, att diskutera den förkättrade arbetslinjen. 

Särskilt kritisk mot arbetslinjen var förstås inte Schyman - höjde irriterat på ögonbrynen, så där som hon plägar göra, när jag i vanlig ordning totalt dömde ut samma arbetslinje - eller de andra traditionellt tänkande vänstergökarna. 

Planen var att sammankomsterna - jag var med på två - skulle mynna ut i en artikel att publiceras på DN-Debatt. Jag studsade till när jag lyssnade till hur Schyman tänkte högt om när det enligt hennes bedömning var lämpligaste datum för en sådan publicering. 

Som om det bara var för henne att utan vidare bestämma detta datum. Utan redaktörens eventuella godkännande efter att ha tagit del av texten. 

Men så var det. Schyman satte datumet. Hade jag i min enfald någon illusion kvar om DN-Debatt, att den var något annat än maktens megafon, blåste den bort. 

Jag greps av ruelse väl åter vid min dator i Gefle. Ville inte med stå bland undertecknarna till en artikel på denna sida. Hoppade av. Minns att dåvarande partisekretaren, namnet borta ur minnet, försökte övertala mig att inte göra det. Men jag kände mig ofri. Rädd om mitt rykte. 

Förändrat medielandskap numera, enligt forskarna. Gammelmedia ett begrepp hos dem som startat så kallade alternativa medier och som ofta brunstämplas av de förra. Poddar och influencers nya fenomen. Det brusar och susar i etern. 

Bianca Ingrosso stor stjärna i det förändrade landskapet. Många följare som likt stalkers bevakar hennes minsta steg. Sponsorer och annonsörer står i kö för att få ta del av hennes glans.

- Dummare än en ytterdörr, muttrade någon elakt. Nja, kanske slipad som få. Samtidsanpassad tocken där angtreprenör. Vet hur slipstenen skall dras. Håvar in mycket pluring. 

Sjökaptenen och farsan skulle sannerligen inte känna igen sig. Vem att lita på i detta med deras mått annorlunda medielandskap? 

Det auktoritativa tilltalet saknas. Både till form och innehåll. Det är som om allt smetas ut till den största indifferens. Det sistnämnda en trött slutmening med kulturkritisk tendens. 

Bild: Sveriges kanske mest framgångsrika influencer.