Dessa de mycket fattiga, dem gör det mig ont att se. Får aldrig ett bröd från Frälsningsarmén, aldrig ett ord från Clarté. Skaldade Nils Ferlin. Nå, vad gäller den förstnämnda stämmer det sannerligen icke. Jag bidrar för övrigt varje månad till Armén, länge gjort så.
Och jag noterar till min glädje Arméns soldater ute på stan mitt i julhandeln, hållandes "grytan kokande", som de alltid gjort.
Kanske sant om Clarté, de har väl fullt upp med identitetspolitik och interna utrensningar av oliktänkande. Vänstern, om vi fortfarande kallar den så, befinner sig på en tröstlös ökenvandring,
Obdachlos heter det på tyska. Skyddslösa är de i Berlin, utlämnade till väder och vind. Man ser de skyddslösa ligga utanför tunnelbanestationer som Bahnhof Friedrichstraße, invirade på olika sätt, dolda ansikten, allt de äger nedstoppat i påsar.
Någon enstaka ber om en slant i U-Bahn. Rabblar en memorerad ramsa. Önskar samtliga passagerare, de flesta låtsas som ingenting (berlinare är skickliga på det), en God dag, oberoende av om allmosa gives eller icke.
Om man tillhör dem med pengar över, kan man ju alltid skylla på att nuförtiden har man inga kontanter till hands. Bra ha något att skylla på, för att slippa visa minsta lilla medmänsklighet.
744 personer i Gefle är hemlösa, enligt Gefle Dagblad 7 december. (Siffran från 2017, sannolikt föreligger dags datum ett mörkertal.) Jag inhämtar detta på min älskade och djupt saknade systers dödsdag. Hon som alltid värnade om de små, en i ord och handling solidarisk människa.
Vilka är dessa hemlösa? Några av dem kan ibland höras inte så långt från Systembolaget, men det är bara en bråkdel. Det är en fördom att alla hemlösa är missbrukare, gör det kanske lättare tänka så, de har sig själva att skylla. Bara de tog sig i kragen, så.
De är ju inte som vi, skötsamma och ordentliga.
Efter vad jag kan läsa ut av reportaget i GD är det de har gemensamt just hemlösheten, bakgrund och orsak skiftar även om det finns återkommande mönster. Är merparten män, eller hur är hemlösheten fördelad på kön? Det framgår inte.
Hemlös dessa dagar när decemberkylan obarmhärtigt biter i kinderna. Politikerna borde skämmas. Vem värnar de om - egentligen? Det starka samhället lever vi i, enligt en snart bortglömd socialdemokratisk statsminister. Jojo.
En samhällsforskare jag glömt namnet på uppmanade: Bedöm ett samhälle efter hur det behandlar de svagaste och mest behövande. Det berättar det viktigaste om samma samhälle.
Jag och alla andra på den trygga sidan värnar om vårt. Skänker, som jag, i bästa fall en liten slant. Dövar dåligt samvete.
En hungrig människa mindre betyder en älskad broder mer. Skrev Stig Dagerman. Lyft blicken, där står Din broder och syster. Ingen filantropi - solidaritet!
Bild: TT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar