Jag - en serienörd

Tack vare en generös dotter, liksom sin far serie-älskande (generna!), kan till C More (har vi mest för SHL:s och Brynäs skull) och Netflix läggas Viaplay. Bara att buga och tacka för en inbiten serienörd. Vissa serier kan jag se hur många gånger som helst, utan att tröttna.

Skenet bedrar (Viaplay) med den magnifika Hyacinth (bilden), som i högmod och bristande realitetssinne konsekvent skapar sin egen verklighet. Snacka om att leva i en bubbla! Vad som än händer, hon får alltid till det som hon önskar uppfatta det, om än med möda många gånger.

Den stackars hunsade maken Richard, toffelhjälte med uppgivet ansikte. Grannen Elizabeth som nervöst spiller och har sig när hon bjuds in på te i fina koppar till Hyacinth, vågar inte tacka nej. 

Doc Martin! (Viaplay) Denne konstifike (undrar vad de bokstavsdiagnostiserande fanatikerna skulle klistra på honom för etikett) allmänpraktiserande läkare i hamnstaden Portwenn i Cornwall. Blodfobiker. Martin Clunes som den spattige men skicklige doktorn, lysande. 

Tredje säsongen - vi hade missat att den fanns, 5 januari kommer den fjärde - av sjukhusföljetongen New Amsterdam (vi börjar närma oss slutet på Cityakuten i C More, 15:e säsongen snart avverkad), nu på Viaplay och tidigare Netflix, präglas av pandemin. 

Serien har blivit dramaturgiskt stramare, därigenom bättre. Men lite väl mycket pandemipanik och desperation hos vitrockarna. Max som chef håller dock stilen som vanligt. Änkling med liten dotter.

På mina ledarskapskurser (tyngda av nordamerikansk managementlitteratur) kunde jag få frågan: Vad utmärker ett gott ledarskap? Och: kan du ge konkreta exempel på ett sådant? Betraktade jag mina usla chäfer på högskolan, anfäktades jag genast av djup bedrövelse. 

Vilka sopor! Dessa figurer, utan all ledarskapsförmåga, kunde jag naturligtvis inte använda som goda exempel. Snarare avskräckande och varnande.

Däremot Max i New Amsterdam, Martin Beck (C More) en annan. Vännen Anders, utanför seriernas sköna värld. För att besvara den första frågan: Om du känner dig fri att tänka och handla, då råder ett gott ledarskap. För övrigt kunde "gott" strykas, det blir som en tautologi. 

Vägledande princip på mina kurser: frihet under ansvar. Inget omyndigförklarande, inget bossande. Och roligt måste man ha. Det gjorde jag klart vid första passet: har vi inte roligt, får det vara. Genom skrattet slappna av, frigöra kreativitet. 

Som jag förstått det är det den "modärnt" ledarskapstänkande coachen Mikko Manners koncept i dagens Brynäslag. Och segrar på isen blir det, efter ökenvandringens säsonger. Förstås.

Nå, bortsett från hur serierna kan användas i ett pedagogiskt syfte (låter urtrökigt eller hur?): bara att luta sig tillbaka på det nya (pandemi)året och njuta i fulla muggar som obotlig serienörd!

Eskapism? Tvärtom!

Bild: tv.nu