Jag tittar sällan på skattefinansierade SVT. I princip ser jag dock mest varje dag Rapports 18-sändning (i SVT Play). Och ofta kikar jag på Go’kväll. Ett trivsamt, avslappnat vardagsmagasin med ibland intressanta gäster, dessutom aptitretande matlagning.
Och så på torsdagarna det populära inslaget Gör om mig. När skickliga medarbetare, de kan hår och utstyrsel som få andra, tar sig an en bleking eller gråing för ny frisyr och nya kläder. Resultatet alltid lika häpnadsväckande! Ur oansenlig larv träder skimrande fjäril.
"Varför i hela friden gjorde jag inte detta tidigare?" inbillar man sig att mer än en omgjord bittert plågar sig med vid beskådandet av sitt nya, betydligt fräschare jag.
Häromaftonen kastade jag som vanligt ett getöga på programmet. Vem den där gubben i rutan, något välbekant över honom. Och så ser jag vem det är, Ronny Eriksson. Åldrad och grå, tillknäppt och tillbakadragen, ingen glöd i stämman, fåordig - även för att vara från Piteå.
Det blir nästan en chock. Inte samma kuliga Ronny som i den härliga SVT-serien Bondånger. Livet har med fast hand långsamt gjort om norrlänningen, inte Go´kvälls medarbetare. Åren går. Sannerligen.
Konsertupptagningar från 2021 på YouTube med rock´n´roll-maskinen Rolling Stones. Mick Jagger som en Duracellkanin på scenen. Oförtröttlig. Jag läser att han, trådsmal som ett sugrör, tränar tre timmar om dagen sex dagar i veckan. För att hålla sig i form.
Ryktet florerade för några år sedan att han lyft baken, men behövde han verkligen det? Han förefaller ju konserverad sedan starten på 60-talet, åtminstone om man inte skärskådar honom närmare. En betydligt yngre frilla har han också.
Ålderskrämporna kom i mitt fall som ett brev på posten, det vill säga den förutvarande, inte nuvarande, usla Postnord. Nästa år kanske jag tillsammans med andra manliga medlemmar i det glesnande sällskapet Mogen ungdom i Gefle kallas till prostatascreening, lagom muntert. Åren går.
Toalettspegeln borde för sinnesfridens skull undvikas. Gubbstrutten med sin vita slokmustasch, när dök han upp? Jag bjöd inte in honom i mitt liv. Det kan jag svära på. Han är en ovälkommen inträngling.
Baksidan på boken Själens revolt från 1988, jag ser ut som en svartmuskig turk. Som Wallraff (bilden) när han utspökad gick undercover för att avslöja de så kallade "gästarbetarnas" fruktansvärda villkor i Västtyskland.
Minnet är det bara skräp med. Glömska är grönska, hävdade Nietzsche som dog ganska ung. Men gäller det generellt? Knappast. Jag lider ju av att namn på författare och filmtitlar obarmhärtigt tagits av grönskan. Och jag söker och famlar efter dem, skallen tom.
Vem berättade historien om den mycket gamle mannen som av sin doktor råddes sluta med tobak och sprit: - Vad gjorde du, då? - Bytte doktor. Eller denna: - Du borde inte springa efter flickor i din ålder! - De är inte i min ålder.
Mamma Greta blev sjuttiofyra, pappa Gösta sextioåtta, mormor Elin sextiosex och morfar Alfred sjuttiofyra. De genetiska förutsättningarna inte så där himla lovande med andra ord, Hur många år har jag kvar? I oktober nästa år fyller jag sjuttiotre, fasansfullt tänka att jag är på upploppet.
Ångestframkallande, stressande. Jag blir rastlös, det kliar i själ och kropp.
Carpe diem? Äh, kyss Karlsson. Flytta mig en sisådär trettio år tillbaka, så blir jag nöjd. Trettio räcker. "Att vara ung kan vara ett helvete", vem sade det? Zarah Leander? Anita Lindblom? Ni ser. Och jag vägrar att tillgripa hjälplinan Google.
Denna fas av livet är svår, jag är helt enkelt inte bra på att vara gammal. Jag vet inte hur man gör.
Och så den förbannade coviden, den kunde inte kommit mer olägligt. Jag vill resa av bara sjutton. Inga restriktioner som hotar mitt återstående resande, tack. Snart Malmö och Köpenhamn. Med vaccinationspasset i mobilen (får inte glömma att ladda batteriet), mask på.
Bild: tidningensyre.se
Kära Lasse, du lever, heja och hurra!
SvaraRaderaLove you, Nina!
SvaraRaderaIntressant text Lasse! Det är typiskt en sådan som drar till sig litterära citat. Kanske trevar du efter Hjalmar S som menade att "det är skönt att bli gammal, att vara ung är för djävligt."
SvaraRaderaSjälv lever jag efter raderna som spjutskakaren formulerade:
"Fastän jag ser gammal ut är jag ändock frisk och stark, ty i min ungdom aldrig att jag tillsatte brända och hetsiga likörer till mitt blod- aldrig att jag eftersträvade aktiviteter som leder till kraftöshet och slapphet. Därför är min ålderdom en stark och gladlynt vinter- frostig men på ett välvilligt sätt."
Beträffande reflexionerna om den egna livslängden så finner jag sådant vara en futil sysselsättning. Min mor hade egentligen passerat åldersgränsen när jag kom till världen. Klen till hälsan och oroade sig för att lämna mig moderlös. Dock överlevde hon min urstarke far med mer än ett kvartssekel.
Vd gäller åldersförändringar kan du kanske hämta tröst hos gamle August:
"Ålderdomens behag äro mångahanda. ..
Kroppens aftagande i kraft minskar motståndet mot själens fria rörelser; intresset för det timliga aftager; ögat börjar se i fågelperspektiv; stora bagateller läggas ut i förminskad skala, gamla värden omtaxeras; allt upplefvat ligger liksom en ströbänk under ens fötter och man står och växer midt i sitt förgångna....
... Blir man bedragen, tycker man det hör till pjäsen, och det tröstar en att så sker, emedan det befkräftar ens mening, som man icke önskar vederlagd. Man blir slutligen en glad pessimist, och när man vid upptäckten av ett nytt svek får säga: Si där, vad sa jag?, så är det ett riktigt nöje."
Tack, bäste Mats! Ett, jag måste få säga både tröstande och uppbyggligt inlägg, därtill välformulerat som alltid när du håller i pennan. Citatet från Ågust borde jag klistra upp på toalettspegeln och möta varje morgon. Jag är hellre en glad pessimist än en radikal pessimist, som jag kallats. Tack igen.
SvaraRadera