Charles "Snuskgubben" Bukowski har alltid tillhört mina favoriter. En lysande stilist! I böckerna en pimplande bitvarg som helst av allt vill lämnas ifred. Åka till travbanan i sin gamla folka. Söka fram en radiokanal med klassisk musik vid midnatt, öppna en pava rödtjut och skriva.
Jag har alltid varit nyfiken på vad som högtravande kan kallas den kreativa processen: när och hur skriver författare? Var? Hur gör kompositörer? Fåniga kurser i Creative Writing har inget att tillfoga i ämnet. Även om de skulle inbringa högskolepoäng.
Jag måste bara se den omtalade dokumentärfilmen Get Back med The Beatles, där man tydligen under flera timmar får följa bandet på nära håll under arbetet i studion.
Jag satt som klistrad när jag tog del av dokumentären om Stones inspelning av Sympathy For The Devil. Gud vad de nötte och tog om, att de bara iddes. Sedan satte sig Mick på ett håll i världen, Keith på ett annat, och så finslipades det inspelade.
Därefter träffades the glimmering twins för en slutlig version. Var fick de tålamodet ifrån? Snacka om mödosam process. Skulle varit jag det.
Apropå Beatles så berättade Cynthia Lennon i sina memoarer om livet tillsammans med maken John som den rastlösa, ständigt skapande människa han var. Plötsligt landade en idé i honom, han drog sig genast undan och skrev en låt.
Kim Larsen avslöjade i en intervju i dansk tv, att han gärna knallade ut i Köpenhamn om aftonen för att hygge sig med några bajer på lokal. Sedan hem för att mot midnatt, i likhet med Bukowski, skriva.
I Larsens fall användes bandspelare, texterna försågs med ackord, gitarren väntande i Kims händer. Och så föddes de odödliga pärlorna: Kvinde Min, This is My Life och alla de andra.
När jag var doktorand i Upsala tilldelades jag så småningom ett forskarbord på universitetsbiblioteket Carolina Redoviva, där akademiska storheter häckat. Inte kunde jag sitta där och "forska"! Med inbyggda förväntningar, kritiska blickar från osynliga i ryggen.
Omöjligt! Ned i källaren till en skrubb jag av en händelse upptäckt. Där gick det bra - med mekanisk (rese)skrivmaskin av märket Facit.
Dessa rader skrivs, som vanligt, i min gröna fåtölj med datorn i knäet. Flera tangenter sitter lösa efter idogt hamrande sedan datorn införskaffades.
Drabbad av ett infall, kan inte förklara hur just infallet att skriva om den kreativa processen föddes. Men varför i himlens namn försöka förklara? Tyst med dig, du inneboende förklaringsterrorist, fördärvad av mångåriga universitetsstudier!
Prästen lever på synden, arbetsförmedlingens tjänstemän på arbetslösheten, jag på infallet.
Hoppas det blir en bok om "gamla" infall, den våghalsiga metoden kanske någon skulle säga. Ett manus finns hursomhelst.
Bild: vadardenvard.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar