Drömmen om "något annat" blott en dröm

Help me, help me, help me sail away

Well, give me two good reasons why I oughta stay

(Ray Davies)

21 december, om tre dagar julafton. I ett Malmö så vackert utsmyckat, rena julkortet, med frodiga granar och skimrande ljusslingor över gator och torg. 

Jag bor på anrika hotell Mayfair. Frukostmatsal i källare med djupa valv, en gång klubb, där hängde Paul McCartney och George Harrison vid ett tillfälle 1967. 

Det förevigades av en påpasslig fotograf från en av de sydsvenska blaskorna. Keruben Paul ser som alltid snäll och gullig ut på fotot, George däremot avvisande och sur. 

Jag fattar inte vad de två Beatlesgrabbarna gjorde i Malmö. Samma år som de spelade in den banbrytande Sergeant Pepper. Borde de inte varit i studion i London?

Trollbands förrgår afton av en norsk dokumentär från 2021 på SVT Play med Peps Persson (https://www.svtplay.se/video/33496066/en-resa-till-peps-persson). Han gick bort sommaren 2021, innan han hann se den. Blicken indikerande en svårt sjuk musikant. 

Varslande om nära död. Liksom hans fenomenale trummis Bosse Skoglund, också förekommande i dokumentären. Bortgången även han i år.

Dokumentären väcker minnen från min egen musikkarriär som inte blev någon. Tar mig tillbaka till ungdomsgården Seljansborg i Sandviken. Belägen i Hackkörven som området döptes till i folkmun. En ungdomsgård i kyrkans regi. Inte så sedan länge.

Ett pojkband var vi. Självlärda. Tog ut låtarna från grammofonplattor. Vad skulle vi heta? Two Good Reasons efter Sunny Afternoon, Kinks underbara låt, briljante rockpoeten Ray Davies kompositör. Agneta, dubbelgångare till Cher, kom på namnet.

Jag längtade till kvällarna när vi repade i Borgens källare. Bandet viktigare än något annat. Skolan tråkade ut mig alltmer. Tjejer inte viktigare än bandet. 

Det bar ju drömmen om "något annat". Drömmen om att ta mig bort - långt bort - från det förutstakade,  inrutade livet. Bort från Sandviken och förkrympande bruksmentalitet. 

När jag blickar tillbaka denna december, allt kyligare väder i Malmö ropar på Long Johns: inte blev det många år i bandet. 1968 drog jag till Upsala. Utan att ana vad jag gav mig in på när jag registrerade mig på universitetet. 

Och en kulturchock blev det för gröngölingen från ett hem utan akademiska traditioner. Sitta mitt på blanka förmiddan och läsa böcker! Böckerna trängde undan karriärdrömmarna som musiker. De bleknade och dog. 

Men bandet hann under min tid som sångare i det förekomma tillsammans med John Mayall, Spencer Davies och Jimi Hendrix.

Rädsla urholkar själen. Jag vågade inte förverkliga drömmen om "något annat". När jag skriver detta gör jag det samma år som jag fyllt 72. Jag känner mig trött. Gammal. Alltmer uppgiven och desillusionerad. 

Well, give me two good reasons why I oughta stay. 

Bild: sverigesradio.se