Förr hette det att demokratin gör halt framför fabriksgrindarna. Ekonomisk demokrati, jag är osäker på vad det skulle innebära i praktiken, har detta land aldrig haft och kommer heller aldrig att få. I bästa fall "medinflytande", detta vaga, urvattnade begrepp. Vi "fick" en medbestämmandelag - "medbestämmande" även det ett vagt och urvattnat begrepp - efter LKAB-strejken och svallvågor med vilda strejker.
När LO och S - arbetarklassens värsta fiende som gruvarbetarna konstaterade - ville tämja medlemmar och arbetarklass som hade börjat röra på sig och utmana sossehegemonin. Inte för inte kallades MBL snart tutan. Arbetsköparna tutar innan de kör över facket. Som sitter där maktlöst men medansvarigt vid uppsägningar och nedläggningar.
Arbetsrätten från 1970-talet var en bur att låsa in facket i. Jag kan själv vittna om det som tidigare fackrepresentant. Känslan att vanmäktigt förhandla med händerna bakbundna. Och sedan svara inför de medlemmar det kändes som att man sålt ut.
Läste i morse på nätet om nya bilbränder i den invandrartäta stadsdelen Andersberg i Gävle. Min hemstad är inte fredad från de samhällsnedbrytande horderna. Alltmedan det tjafsas på i riksdagen. Nyss såg jag att Löfven röstats ned som statsministerkandidat. Och statsnyttans medier med Knutsson i spetsen hänger på för att legitimera spektaklet.
Som om det spelade någon roll. Poltikerna är maktlösa inför vad som sker. De har helt tappat kontrollen över samhället. Även om de försöker lura i oss något annat.
Gatan har intagits av horderna. Stadsdelar. No go-zoner har upprättats. Parallellsamhällen. Klanstyre. Hederskulturer. Kulturkriget rasar för fullt. Dagligen. Samuel P. Huntington som i Civilisationernas kamp tidigt varnade för detta avfärdades, hånades av de korrekta. Men han fick rätt.
Gatans parlament pratade vi om förut. Det låter oskyldigt jämfört med vad som nu sker. Demokratin gör inte bara halt vid fabriksgrindarna. Demokratin gör även halt vid gatorna.
I Frankrike har vanliga människor hängt på sig gula västar. I Sverige har vi vanliga reducerat oss till offer och skrämda vittnen till det som pågår. Den kulturernas kamp som borde tas, och tas på fullt allvar, har förlorats på förhand. Mot dem som hatar oss. Vår demokrati. Våra värderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar