I Gävle skulle Göring ha välkomnats

Huset på fotot, som togs denna råkalla snöbefriade decemberdag medan Skriftställaren strosade runt i funderingar, var en gång i tiden regementschefen Fock på I14:s tjänstebostad. Hans dotter hette Carin, i prästbetyget stavat med K. Hon kom att gifta sig med Hermann Göring, var hans livs stora och bestående kärlek trots ett nytt äktenskap, tillika den nationalsocialistiska rörelsens maskot enligt Hitler, men gick tidigt bort. 

Görings påkostade schabrak till jaktslott utanför Berlin namngavs efter henne: Karinhall. (Wijkmarks debutroman Jägarna på Karinhall utspelar sig i och runt jaktslottet.) Och där begravdes hon också. Men Karinhall sprängdes skyndsamt och Carins stoft grävdes upp när Röda Arméns hämndlystna horder var på intågande. 

Sedan har stoftet varit på villovägar. På Ekerö utanför Stockholm lär hon aldrig ha legat. Trots namn på gravsten. Det var en annan kvinna som vilade där och som man trodde var Carin. Om jag är rätt underrättad passerade den senares stoft Patologen i Uppsala för inte så många år sedan. Det kunde säkerställas genom ett DNA-test. Fråga mig inte hur kvarlevorna hamnade där. Kanske vilar den rätta Carin äntligen på Ekerö nu. 

Görings en smula avlägsna koppling till min hemstad Gävle har inbjudit till fantasieggande, platsbundna skrönor. Var det ändå inte så att han gifte sig med Carin i Valbo kyrka inte så långt från Gävle? Nej, han och Carin gifte sig i domkyrkan i Berlin, Hitler och nazitopparna hedrade med sin närvaro. Fanns det fotografier på honom och hans gemål i det gula huset efter att det inte längre användes som tjänstebostad och I14 var nerlagt? 

Ryktet har envist gått. Men jag har aldrig fått det bekräftat. Tillstås skall att jag har varit i huset och snokat. 

Ett tag lekte jag med tanken att skriva en pjäs om Göring och hans kvarvarande, spökande ande på Kungsbäck där Fock var chef. På vars regementsområde högskolan flyttade in och på köpet fick med sig kaserndisciplinen i de tjocka väggarna som förväntades stå emot granatattacker.

Sant är att vi i det gula huset arrangerade en seminarieserie på temat Marx vid brasan. Seminarierna hölls i ett murrigt rum med öppen spis på bottenvåningen. En av inledarna ekonomen Kurt Wickman. Stalinisten som i en gräslig bok (han hade nog helst velat makulera vartenda exemplar, men ett finns i säkert förvar i min bokhylla) hämningslöst hyllade Josef Stalin men som blev nyliberal och förblindad marknadsfundamentalist. 

Göring höll fast vid sin nationalsocialism, han. Ända in i självmordet i cellen i Nürnberg. Efter en rättegång där åklagarna hade stora problem i argumentationen med en avgiftad, nedbantad och högintelligent Göring. 

Sant är också att det fanns gott om övertygade nazister i Gävle när det begav sig. Så hade Göring dykt upp i Gävle, hade han blivit välkomnad.