Sitter med datorn i knäet i Linköpings stadsbibliotek. Ett av de trivsammaste bibliotek jag vet att slå sig ned på med datorn. Rymligt och ljust. Bekväma, vridbara fladdermusfåtöljer. Summa summarum en alldeles utmärkt skrivplats! Bortsett från stojande barn. Men glada låter de med sina lekar.
Första advent. I morse såg jag i datorn, i sällskap med ett rött ljus jag tänt och ställt i hotellfönstret, andra avsnittet av Albert och Herberts julkalender. När Herbert framför till Albert att han tänker fira jul i alperna och inte på Skolgatan i Haga som vanligt. Jag avslöjar inte hur det går ...
Jag har gjort det till en älskad tradition att se denna julkalender varje år. Kan inte vara utan den. Även om jag sett den många gånger vid det här laget.
Grå decemberdag i Östergötland. Inte ett snökorn. Småruggigt i luften. Kikar ut genom de stora fönstren. Domkyrkan sträcker sitt mäktiga torn upp mot skyn. Klockan dongar tunga slag. Det kallas till gudstjänst.
Inte så långt från där jag sitter urskiljer jag svarta träd med slingrande grenar.. Det är som om de vore armar som sträcker sig upp mot himlen. Men inte resolut och mäktigt som domkyrkans torn. Mer trevande och osäkert.
Såsom livet. Inte spikrakt. Trevande och osäkert.
"Nästa år fyller du gubbe", som någon skrev när han gratulerade mig på min sextionioårsdag. Själv har han redan fyllt gubbe. Krokig har han blivit. Böjd rygg. Inte särskilt spänstig i stegen. Tvärtom. Och inte lär det bli bättre av att han blivit änkling efter ett flera decennier långt äktenskap. Ensamhet att lägga till den ensamhet som åldrandet innebär, med den obönhörligt väntande döden som man måste möta ensam.
I januari skall jag träffa min specialist och vän onkologen Hans på Akademiska i Uppsala. Vi träffas numera en gång per år. Jag har påmint honom om att vi i januari kan fira tjugoårsjubileum. Tjugo år har gått sedan mitt insjuknande. Tjugo år av tankar om livet och livsmeningen, hur den varje dag måste skapas. Och så alla år dessförinnan.
Jag tycker, om jag får säga det själv, att jag kommit en bit på vägen i mitt livsreflekterande. Jag har blivit lite klokare. Men jag skulle gärna se att jag hade ett liv till. Och kunna ta med erfarenheterna och reflektionerna till detta. Även om det känns som att jag fick ett andra liv efter att ha överlevt det svåra tumörangreppet.
Min senaste bok bär titeln Döden 31 sortier. Denna söndag skulle jag vilja påbörja en bok med titeln Livet 31 återkomster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar