Min yngsta dotter och jag delar en stor sympati för Patti Smith. Hennes mångsidiga begåvning. Kanske ännu mer hennes sätt att leva, vi tilltalas båda av det och skulle vilja leva mer i den riktningen.
Hon praktiserar till fullo det min framlidne vän Gert Nilson kallade livskonstnärskapet. Hon skapar sitt liv varje dag, som ett konstverk. Det var vad Gert också uppmanade till och fick honom att på Korpen starta utgivningen av ett antal böcker under just rubriken Livskonst.
Samt att tillsammans med bland andra Skriftställaren dra i gång VMEK, akronym för Varje människa en konstnär, där man kunde erhålla status som legitimerad livskonstnär. Sannerligen något att sätta på visitkortet!
Patti har medryckande och inspirerande skildrat hur hon lever sina dagar på jorden. Flanerar. Hänger på mysiga kaféer, både arbetsplats och andra hem, med sitt anteckningsblock, samlar intryck, fångar tankar och uppslag. Hon lever laid back. Vidöppen mot sin kreativa ådra. Låter inget oväsentligt komma i vägen.
Skriftställaren har i sitt högmod fäst ledstjärnor för sitt liv: leva för dagen, mer avslappnat och avspänt, för det som är viktigt samt visa handlingsduglighet i den meningen att ta ansvar för sitt liv.
När han läser om hur Patti framlever sina dagar, inser han att det är långt till de vackra ledstjärnorna. Närmare till ängslan och neurotiskt beteende. Men man måste ge honom det att han i alla fall försöker.
Patti har i den oemotståndliga volymen M Train uppgivit att hon turnerar när hon behöver dra in pengar. Som när hon skulle köpa ett hus på jag tror Long Island. Vännerna avrådde henne: Inte detta ruckel! Men hon gjorde det.
Efter att ha avverkat en konsert beger hon sig till hotellrummet, dricker te och ser en serie i tv. Helst en brittisk, typ Morse. Det är bara att konstatera, hon är en större serienörd, förlåt jag menar ett större serieproffs, än Skriftställaren.
Båda tar vi serierna på fullt allvar. Som man skall göra, serieföljandet är ju ingen förströelse, inget tidsfördriv. Man måste engagera sig, leva sig in.
19 juni ser min dotter och jag Patti in concert i Stockholm. Första gången vi ser henne live. Biljetten flott julklapp från dottern. Sådana kloka och omtänksamma döttrar borde alla fädrer ha. Kan inte låta bli att tänka: Pattis styrka och integritet ser jag i min dotter. Det gör mig stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar