onsdag 24 juni 2020

Den obotlige romantikerns undran














Jag fortsätter, som den disciplinerade läsare jag är, att kämpa med Eva IIlouz svårtuggade sociologi i Därför tar kärleken slut. Samtidigt som jag kommunicerar via Meddelanden i smartfånen med Douglas. En mycket klok man. 

Han delar mina ljusa erfarenheter - klassbundna? - av en bodelning där ínget av syskonen bara tog för sig. Girigt och egoistiskt. Det var som när syrran och jag delade upp kvarlåtenskap. 

Minnet, som när det gäller referenser förr aldrig svek mig, blir allt sämre. Letar i hjärnans vindlingar efter en bok som jag alltid brukade lyfta fram i mina ledarskapsföreläsningar. Den hette något typ A Rational Approach to Human Behavior

Kommer inte på författarens namn. Amerikan. Spelar roll.

Han tilldelades det så kallade Nobelpriset i ekonomi. Hävdade, på förment "vetenskaplig" grund, att man även måste betrakta privata relationer i ett företagsekonomiskt perspektiv. Inte låta förälskelse och emotioner virra till tänkandet. 

Det gäller att hålla huvudet kallt och passionsfritt. Vara en rational man eller woman i alla lägen.

Därför likt en nitisk bokhållare kontrollera, frågan i så fall blir hur då?, att man fortlöpande ligger på plus och inte i förlängningen riskerar konka.

Tillämpade det även i sitt eget liv. Noga med att understryka detta. Du skall leva som du lär.

Vid frukostbordet:

- Skickar du saltet älskling?

- Ja, om du räcker över Washington Post.

Balans! Ingen förlorar. När pristagaren ankom Stockholm kunde man inte undgå att notera en trött och sliten hustru vid hans sida. Undra på det! Om de höll på så där dagligdags. Aldrig en lugn, icke prissatt stund. 

Favoritexemplet jag brukade dra för mina studenter, föranledde vissa att fnissa generat, hämtade jag från min egen region. 

Hon: - Vem av oss skall dammsuga inför helgen?

Han: - Det gör jag. (Tyst transaktion som båda är införstådda med: för då kan jag kvitta det mot lite huppahuppa i sänghalmen i kväll.)

På det sättet vävde jag också, som den lysande pedagog jag var, in både ekonomisk teori och transaktionsanalys (i detta fall vanligen förekommande dolda transaktioner) i min undervisning. Liksom kulturteori. 

Kanske snarare mentalitetsteori. Rena teoretiska fyrverkeriet. 

I dag skulle studenterna sannolikt känna sig kränkta och anmäla mig. Men de anar inte vad de går miste om när de inte får träffa mig. 

Illouz, som studerat Tinder och tocke sådana där kontaktsajter på nätet där man jämför och värderar och kalkylerar (en änkling jag känner använder sig mot betalning av dylika arenor), får mig att undra: vart tog den eviga kärleken vägen? 

Som den obotlige romantiker jag är. 

Lust lägga den svårtuggade Illouz åt sidan. I stället njutningsfullt och badande i melankoli läsa om den underbara Die Leiden des jungen Werthers från 1774. När det varken fanns Fejsburk (som de säger i Kalle Anka) eller Tinder. 

Den du, Illouz! Har du läst den?

Bild: Transaktionsanalysens (TA) snåriga vägar.

Fotnot: Boken heter An Economic Approach to Human Behavior och författaren Gary Becker. Nu dök den upp!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar