"Likt gulnande fotografier, min älskade, våra minnen hastigt förblekna." Jag citerar, helt fritt ur minnet, den konstnärligt mångbegåvade John Berger som sista åren av sitt liv bodde på den franska landsbygden, minns inte exakt var. Så vackra, melankoliska ord! Till eftertanke.
Genom en granne, en bonde, som bad honom hålla ett vakande öga på korna när denne reste bort, kom Berger att närmare observera hur hjorden betedde sig. Han startade från ett nolläge, visste inget om kors beteende, sannolikt försedd med diverse förhandsuppfattningar.
En hjord kor utgör inget enhetligt, rollerna och beteendena skiftar. Ledarkorna har sin speciella uppgift, veteranerna sin. Individualisterna är som de är, filosofiskt egenartade och går sin egen väg utan att be om lov. Fascinerande läsning för en djurälskare!
Lika fascinerad blev Berger genom sina studier. Och han förmedlade det intresseväckande i en av sina böcker.
Minns plötsligt ett oväntat möte med en kompakt kohjord nedanför Ales stenar i Skåne en tidig sommarmorgon. Vi behövde passera hjorden som nyfiket spärrade vägen för oss. Och jag tog kommandot, som Palme sa i ett beryktat i ingripande på Gotland när han hade bråttom. Slutade visst i KU för hans del.
Korna i fagra Kåseberga makade sig stillsamt åt sidan utan några protester, släppte förbi oss efter en försiktig handpåläggning från mig på en av de behornade i första ledet.
Idag, när jag vet mer, skulle jag vara betydligt försiktigare i samröret med kor. "Kolugn" eller "snäll som en ko" säger man nedlåtande. Det stämmer inte på en fläck. Bara fördomar och okunskap.
Hotade kan kossorna bli livsfarliga som mer än en angripare, eller bara någon nyfiken, har fått erfara. Människor kan till och med dödas. Respekt!
För ett par år sedan tillfrågades jag om att medverka i en hedersskrift, eller vad det heter när man okritiskt uppvaktar ett festföremål, för en tidigare kollega som skulle stämpla ut från arbetslivet.
Inom parentes hade hon målmedvetet strävat på i politiskt korrekt riktning, därigenom lyckats kapa åt sig en professur i "genusvetenskap" eller något liknande modeämne.
Jag minns inte varför antologin förseddes med huvudtiteln Ko, hade med hennes agrara förflutna att göra. Och jag ombads i mitt bidrag få in något med "ko", en tämligen omöjlig uppgift. Ko-losalt svårt, förlåt. Jag tror dock att jag nånstans i texten lyckades peta in en ko.
Mina asscociationsbanor kommer jag aldrig att bli klok på. Men slutsatsen blir: läs John Berger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar