När jag handledde studenters uppsatsarbeten var jag noga med att framhålla titelns stora och direkta betydelse. Titeln som blickfångare och inpiskare till texten, mycket viktigt. I vad som ibland kallas en uppmärksamhetsekonomi, det gäller att sticka ut.
Titelsättandet och sättandet av rubriker är en konst som varje rutinerad ordmakare och gammal murvel vet. Att respektera. Den gamla uppmaningen gäller: försök själv, så får du se hur lätt det är!
Jag minns inte många, glömska är grönska och tack och lov för det, av alla de uppsatser jag kom att handleda under många år. Ofta var jag med och skapade titlarna. När jag blev alltmer otålig, till slut tröttnade, smackade jag dit titeln själv.
Höll på säga att det var som när barnmorskor förlöser med tång, men det är att ta i. Dock inte långt från sanningen, många studenter tröga i bollen.
Det omöjliga utanförskapet om den tjeckoslovakiske dissidenten Václav Havel hette en uppsats. Men den titeln tror jag dock infann sig tidigt - hos undertecknad.
På högskolan blir alla Gävlebor: en studie byggd på alla utländska studenters inträde. Högskolan och föreläsarna drog alla över en kam, bortsåg från kulturella och andra skillnader, ville inte erkänna dem. (Detta långt före samtiden med straffandet av dem som påtalar skillnader som faktiskt föreligger.)
Det visade sig framförallt när det skulle arbetas i mindre grupper, samarbetet haltade. En student från Taiwan placerades i samma grupp som kineser, uppvaktade kursansvarig: - Vet ni inte att vi inte tål varann?!
Kvinnliga studenter led av kvinnoföraktande, muslimska manliga studenter. Och så vidare.
Inte ska väl Humphey Bogart gråta satte jag som titel på en självbiografisk bok ur min hand. En mig överrumplande, skulle Robbie Robertson säga, lyckosam titel.
Liksom Tupparna i Toscana, om jag får säga det själv. Titeln på en samling betraktelser med djur inblandade. Men den titeln "tappade" mark. Flera av betraktelserna triviala och oanvändbara. Jag fick inte till det, tidigt kände jag det men skrev trots det vidare.
Som i en hockeymatch, tänker förstås mitt älskade Brynäs och förliden säsong som var som en Golgatavandring. Tidigt kommer man in i ett spelmönster, sedan svårt att bryta. Fast man märker att det inte fungerar.
Så nu väntar Tupparna på en text. Tanken är att samla ett urval bloggar, sådana som jag själv spontant tycker speciellt mycket om, till en e-bok. Jag väntar på Danmark, inresa uppskjuten, och att få slå mig ned med datorn i knäet i annexet till huset i Tversted och skriva.
Med andra ord: fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar