Det går åt helsefyr

Jag slog mig igår förväntansfullt ner i sköna fåtöljen för i att SVT avnjuta en "valborgskonsert", som den presenterades i tablån, från Nya Älvsborgs Fästning. 

Vad är egentligen nytt, den heter ju Nya, vad anbelangar denna absolut intressanta fästning som skyddat oss mot danskarna? Tja, det framgick dessvärre icke på ett glasklart sätt. Närmast pliktskyldig presentation från den unge programledaren, hade väl gluttat på Wikipedia.

Vad i himmelens höjd är det jag är med och finansierar med mina skattemedel utan att ha något val? Jag bara frågar. Nu kommer vi nämligen till de musikaliska inslagen. 

Jag förväntar mig klassikerna, den som är gammal nog att veta vad jag talar om torde nicka instämmande. Det är ju Valborg, för guds skull. Och alla, jodå, vet vad som bör framföras en sån afton. Knappast denna kompott. 

Håkan Hellströms texter, haltande poesi, för att uttrycka det milt. Jag bara undrar: varför? Olle Adolphson. Nå, det kan väl gå kanske gå an, om jag välvilligt och sentimentalt tänjer på toleransen. 

En kvinna framförde Adolphsons Trubbel, på tillkämpad svenska, hon lät inte bekväm med texten. Och inte tilläts tv-tittaren höra hela visan, utan en beskuren version med verser borttagna. 

Och som den arma kvinnan uselt framförde till eget gitarrplonkande. Rena våldshandlingen mot den geniale ordkonstnären Adolphson. 

Är nu detta överhuvudtaget en passande visa under en valborgskoncert? Tillåt mig tvivla. 

Vem fan, förlåt förlöpningen, var programproducenten? En kulturvandal med sadistisk böjelse som släpps fri i etern?

Jag kände mig rent förtvivlad. Vad var nu detta? Hur kunde det bli så här galet?  Skall alla traditioner förringas? Vad hände med detta land och dess stolta traditioner?

Jag lägger ned mina vapen, erkänner oförbehållsamt: jag är nationalromantiker, jag är konservativ. Jag vill ha det som det var förr. O, hur härligt majsol ler skall det vara. Och de andra välbekanta sångerna. Ingen poetiskt hackande Hellströmstext. 

Minns valborgsmässoaftnar i lärdomens stad, efter traditionell Upsala-valborg med sillunch och hela molevitten. Många aftnar blev det med årens lopp, minns särskilt dem under rödskägge-åren.  

Heta samtal natten igenom, ända in på morgonkvisten. Traditionsenligt, ta mig tusan! Sedan dagen efter demonstrera. Men inte med sossarna, förstås. Trodde någon det? 

Vad är det med detta land? Som statstelevisionen medvetet speglar, även en Valborg som den förlidna. Det går åt helsefyr. Tro inget annat.

PS. I afton klockan 19.00 ger jag Lunds studentsångare en chans, i SVT1. De håller väl ändå stilen med de rätta sångerna, vågar inte tänka mig något annat! Jag brukar lyssna till de vitmössade männen, det är tradition för mig.