Det hände på mina ledarskapskurser, framförallt från utländska studenter och "trots" att de plöjt tjocka så kallade managementböcker, att en undran skickades ut:
- Vad utmärker ett gott ledarskap, Dr E?
Mitt enkla svar alltid detsamma, utan vare sig akademisk finess eller krånglighet:
- Om du känner dig fri och obesvärad, vågar agera och ta till orda utan att vara rädd för att göra det - då råder ett gott ledarskap.
Med andra ord skapandet av en frigörande atmosfär, där man vågar vara sig själv. Frestande referera till hockeylaget Brynäs förliden säsong och en gammaldags auktoritär tränare, Peter Andersson, som inte förmådde åstadkomma en dylik atmosfär.
Kanske hade någon intalat honom att han var karismatisk. Därför kunde styra och ställa med de professionella spelarna, peka med hela handen. Det barkade åt skogen som vi vet. Brynäs var på fallrepet men spelarna fixade det.
Jag har alldeles nyligen haft förmånen att under en veckas tid observera spanjorers lunchbeteende. Kors i taket, vad söderns folk snackar och tjattrar under sena och långa luncher med mycket mat! Oavbrutet, värre än italienare, ett annat snacksaligt folk.
Jag förstod inte ett smuck, men gavs förklaringen att de tuggar om - ingenting. Snacket ett självändamål. Håll grytan kokande, som de uppmanar inom Frälsningsarmén.
Jag kunde tröttna på knäpptysta sessioner, påminnande om likvakor, med mina studenter (de högljudda, glada italienska alltid undantagna). Otåligt från Dr E:
- Prata först och tänk sen!
Salig mor var ordförande i Husmodersföreningen i Sandviken. En gång var en höjdare från Stockholm hedersgäst vid ett medlemsmöte. Flott namn, kan tyvärr inte minnas det, Ankarstjärt eller nåt sånt.
Vår granne Hilda, medlem, i husmodersdräkt (se bild) på plats i Folkets Hus B-sal. Hilda brukade utkämpa ordentliga råkurr med sin Ture. Jämnt skägg, våfflor åt båda hållen. Så inget skäl ringa landsfiskalen för att denne skulle rycka ut och avbryta kvinnomisshandel.
Det kunde lika gärna vara Ture, "de tävlar i samma viktklass" som amatörboxaren farsan konstaterade, som förlorade på poäng. Och dagen efter en fajt sträckte de och pussades som vore de nyförälskade, till allas vår ohöljda förtjusning. Ett sällsamt passionerat par på Bruket.
När det inbjöds till frågestund i det anrika Folkets Hus som sedermera dessvärre brann ner, begärde Hilda först av alla ordet. Mamma anade omedelbart oråd, men vad skulle hon göra: - Varsågod! Hilda: - Men vilka fina tänder, fru Ankarstjärt har!
Tablå. And the rest was silence.
Om jag så här i efterhand bedömer min mors ledarskap i nämnda förening, och särskilt vid detta tillfälle, måste jag dela ut betyget gott. Hilda lade ju inga band på sig, helt ohämmad.
Men om aftonen till kokkaffet och smörhönorna suckades det från fru ordföranden: - Hon är allt bra händig!
Intressant om ledarskap. Som av en händelse har jag själv nyss avslutat ett kapitel i ämnet i en kursbok Det var det sista kapitlet som slutfördes och jag och min medförfattare segade på det väldigt länge. Av ren olust. Så mycket banaliteter som skrivits i ämnet. Även av mycket meriterade akademiker.
SvaraRaderaDu skriver om coacher i idrottsvärlden. Har du någon förklaring till den tilltagande hajpen kring coacher och ledare? Minnet är visserligen selektivt, men jag kan inte erinra mig något motsvarande under Sterners eller Dubbel-Nisses tid.
Nu följer jag varken fotboll eller hockey med något större intresse, men kan man inte påstå att den mest lyckosamme ledaren var Tommy Svensson. Och någon mer lågmäld typ i branschen får man leta efter.
Apropå karisma som du nämner; den mest karismatiske av samtida politiska ledare torde vara pastor Farrakhan, ledaren för Nation of Islam. Obegripligt underskattad. Har dragit större åhörarskaror än vad Luther King någonsin gjorde. Besöker fängelser och värvar anhängare. Ideologin och budskapet är skruvat, minst sagt, men man kan inte undgå att imponeras av hans karisma och retorik. Många av talen finns på tuben.
Som alltid mycket tankeväckande och roligt att läsa, tack Mats! Förr sa man inte "coach", man sa "tränare". När Brynäs var som mest framgångsrikt och tog guld efter guld bestämde spelarna själva hur de skulle spela - det är det jag kallar "Brynäsandan". Ingen Boork eller Peter Andersson i båset. Och ta en sån som Richard Møller Nielsen, länge omdiskuterad tränare för danska fotbollslandslaget. När de skulle spela EM-final, i början på 90-talet: - Glöm allt jag sagt, spela som ni själva vill. Och - de vann. Fascinationen för karismatiska ledare finns hos många. Jag brukade alltid säga till kursdeltagarna:- Det har ett pris, infantiliseringen av följarna. Ett exempel: Hitler och Speer. Ojämlikt med Hitler som något slags pappafigur för Speer.
SvaraRadera