Jag hörde det, nedlåtande måste nog sägas, kritiskt uttalas i Upsala efter att jag 1979 disputerat på min avhandling om det lokala fackets utveckling mot medlemsoberoende: ”anekdotisk evidens”.
Ingen vetenskaplig bevisföring enligt ordningsmännens strikta manual, där vetenskaplig metod inte är det samma som att intervjua lokala fackliga företrädare med unik förstahandskännedom om den fackliga vardagsverkligheten.
Så verklighet och vetenskaplig metod kan uppenbarligen komma på tvärs mot varandra. Och då vinner den senare, annars riskerar man avfärdas som ”ovetenskaplig”. Högst besynnerligt på min ära. Manuallojalitet viktigare än kritiskt sanningssökande.
Hudflängd blev jag, både av fyrkantiga Upsala-akademiker och mycket irriterade höga ombudsmän inom LO. Till och med självaste LO-ordföranden, Nilsson med de buskiga ögonbrynen, ryckte ut för att ta mig i hampan.
Jag älskar anekdoter! Och har flera på lager. Vem vill höra?
En favorit: En ung präst knackar på hemma hos Eric Clapton boende i en exklusiv stadsdel i London, tror det var Chelsea, för att samla in pengar till välgörande ändamål. Upptäcker att bakom Clapton lutar sig en gura mot väggen: - Brukar du spela gitarr?
Clapton: - Det händer. Prästen passar på: - Skulle du kunna tänka dig att komma och spela nån kväll på en ungdomsgård jag ansvarar för. Clapton: - Javisst.
Och mannen, som lirat med de allra största, dök upp som utlovat. En levande legend. Tillställningen hade affischerats. Alla som ville komma in rymdes inte på långa vägar. Fullträff för den gode pastorn.
En annan favorit i min anekdotsamling, också den musikerkopplad. I Gefle fanns beryktade CC-puben, sörjd av många när den försvann. Känd och positivt omtalad bland musiker runt om i landet. Fråga Tommy Körberg, Pugh eller vem som helst.
En kväll väntas en riktig stjärna (men CC gästades bland annat också av ett big shot som Spencer Davis): gitarristen Mick Taylor (bilden) från The Rolling Stones. Han som turnerat med Stenarna och framträtt på jättelika arenor runt om i världen.
En journalist på Gefle Dagblad ringer upp honom för att göra ett inför-reportage: - Du skall spela på CC-puben?
- Ja.
- Du kommer med ett stort band, många musiker har jag hört
- Ja.
- Men CC-pubens scen är en liten sån. Hur skall ni alla få plats?
- Vi får väl ställa oss på golvet, då. What´s the big problem, man?
Kanske min nummer ett bland anekdoter och som jag aldrig försitter ett tillfälle att få berätta: Gunnar Brodin, nyutnämnd landshövding i Medelpad, reser runt för att träffa länets invånare.
Vid ett kaffebord i Härnösand med vanliga dödliga inbjudna drar Brodin på så att det nästan stänker skryt och självförhärligande: - Jag har varit vid hovet och jag har även varit kansler på universitetsämbetet.
Självbelåten min när han hör sin egen meritlista. Nu ska de väl ändå vara nöjda, de där medelpaddorna? En, historiskt intresserad, må vi antaga, man vid bordet räcker upp handen: - Du, den där Hitler, var inte han kansler också?
Tar en till, också med en landshövding som huvudperson, när jag ändå är i farten. Jarl Hjalmarsson, ”Jarlen” kallad och så småningom mycket omtyckt i det röda Gävleborg fast han var höger och alltid prydligt klädd med välknuten fluga under hakan, flyger med helikopter från residenset i Gefle upp till Helsingland, uppmanar generöst de närvarande:
- Fråga mig om vad ni vill!
Efter några sekunders tvekan kommer det från en filur med minst en tjyvskjuten räv bakom örat:
- Du, när du var däruppe, såg du om det var mycket älg?
Idel sanna anekdoter, jag lovar och svär, folks. Orden återgivna exakt som de föll. ”Låt inte sanningen förstöra en god story”, som Truman Capote varnade. (Förlade i en bästsäljare en breakfast till ett modehus som aldrig serverat dylika.) Men det gäller inte här.
Men, vänta nu, vad med evidensen? Vad skall bevisas av eller med dessa anekdoter? Inte vet jag, men roliga är de. Räcker inte det?
Fotnot. Som kuriosa kan nämnas att föreliggande text skrevs på plats idag i ett glest besökt Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket. (Bilden)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar