Tyskarnas favoritlunch heter currywurst. Till denna ätes Brötchen eller pommes. Vissa tuffingar spetsar anrättningen med mayo.
Roligt nog finns Uwe Timms storsäljande bok Upptäckten av currywursten (i pocketupplaga 2011) på svenska. Thorén & Lindskog, som dödsföraktande i ett kargt utgivningsklimat specialiserat sig på översättningar och utgivningar av tysk kvalitetslitteratur, har vågat ge ut Timm. Schön!
En aptitretande bok om en kryddig, nästan ”exotiskt” doftande korvs tillkomsthistoria. Av ren slump uppstod den smaklökarna utmanande rätten. Baserad på det otippade men lyckliga äktenskapet mellan ketchup och curry.
Upptäckten av currywursten är ingen kokbok. Mer en existentiell vägledare. Egentligen handlar det om vikten att krydda det bleka vardagslivet. Leva passionerat, våga välja livets starka smak framför att nöja sig med den tunnaste vattenvälling i vardagen.
Timm sökte på ett ålderdomshem i Hamburg upp Lena Brücker, av ödet utsedd till currywurstens skapare. Hon som under trettio år, sex dagar i veckan, stod i sin korvkiosk. Likt en fågel i bur med olåst dörr.
Många och långa samtal utvecklade sig mellan Timm och Brücker, i vissa partier överraskande intima och utlämnande.
Hon tar Timm och oss läsare med till infernots och kaosets fasansfulla Hamburg våren 1945. När britternas bombplan gjorde sitt bästa för att pulvrisera den röda stad där nazisterna aldrig vann något större gehör.
Eldstormen, en parallell till den i Dresden (skildrad i ögonvittnet Kurt Vonneguts Slakthus 5), som drog fram genom gatorna förkrympte människolik så att de inte blev större än dockor.
Flygalarmet tjöt, dag som natt. Fram till att det inte fungerade längre, utan luftvärnet tvingades skjuta varningsskott när fienden var under inflygning.
Hjärntvättade, Tredje Rikets sista entusiaster, jagade krigströtta medborgare som anklagades för att sprida ”defaitism”. Galningarna drog runt med rep i sina händer och reste galgar, höll nitiskt på in i det sista. Trots att slaget sedan länge var förlorat.
Lena Brücker gömmer en ung desertör i sin rymliga hamburgervåning och varma famn. Han är gift och har ett litet barn. En familj väntar på honom, vilket han försöker dölja för Lena.
Hon vill behålla honom. Och har honom i sitt förvar så länge det går efter att Tyskland officiellt kapitulerat i maj 1945. De älskar varandra i en parentes, en luftbubbla. En vemodig kärlekshistoria medan bomberna äntligen slutar falla.
En från allra första början omöjlig kärlek, med tiden utmätt. Många dagar har inte de älskande till godo. Det påminner om en annan storsäljare, Bernhard Schlinks Högläsaren. Den förbjudna relationen mellan en ung man och en äldre kvinna.
Och som blandar de starkaste erotiska känslor med konkreta bilder av hur kvinnorna i brist på strumpor målar benen. Eller kokar falsk kräftsoppa. Lagar till måltider på nästan ingenting, när inga råvaror finns att tillgå. Tusenårsriket slutade ju i fullkomlig misär. Stig Dagerman reste i misärens spår och lämnade rapport i Tysk höst.
Uppfinningsrikedomen, i skuggan av ruinerna, var stor och imponerande. Och som alltid är kvinnorna de mest påhittiga. Medan männen fortsätter att meningslöst slakta varandra. Som visste vi inte om något annat.
Timm är en traditionell berättare av rang. Man sjunker in i texten. Njuter och glömmer att det ju skulle handla om en speciell korvs tillkomsthistoria, som vi efter många sidor också får oss serverad.
En korv som behagligt lätt stinger till på tungan och som jag själv med förtjusning dagligdags inmundigar varje gång jag är i Berlin. Utan mayo.
Kanske skulle boken egentligen inte, till synes banalt, handla om en korv. Bakom currywurstens slumpartade historia växer en mycket djupare sådan. Om möten och förluster, livets inneboende storslagenhet och tragik.
”Man misslyckas alltid att tala om det man älskar”, påstod Roland Barthes. Om så kvinnor eller korv. Inte i Timms fall. Ett anspråkslöst mästerverk – vad som är ”sant” eller fiktion mindre viktigt – har han åstadkommit.
Om sådana finnes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar