Mitt land sydafrikaniseras allt snabbare

Jag läser om hur barn från Marocko och Rumänien används för att begå brott eller sälja sina kroppar i Sverige. Det gör ont att läsa. Och det verkar som om polis och myndigheter har svårt att riktigt komma åt problemet som det brukar heta. Mörkertalet är stort. 

Vad är det för hjärtlösa monster i människohamn som utnyttjar barn på detta sätt?

Öppnade gränser har inneburit att Sverige dragit på sig - slarvigt uttryck som om det bara hände eller att vi inte såg det komma som Löfven ursäktade sig med - svåra samhällsproblem i en galopperande omfattning. Som aldrig förr. Det har gjort landet mycket sämre att leva i. 

Och det utan att vi har tillfrågats om vi ville ha det så. Demokrati, någon?

Jag minns en tysk samhällsforskare, Wolfgang Schmidbauer, som skrev om välfärdsstaten och alla dess hjälpare, typ socialarbetare och andra. 

Hållningen är förmyndaraktig och paternalistisk: det är synd om människorna, för att citera Strindberg, och vi måste hjälpa dem. Ta hand om dem. Därför utbildar vi professionella hjälpare.

"I mitt Europa bygger man inga murar", skanderade statsministern på Medborgarplatsen till de närvarandes (befinnande sig illegalt i Sverige) stora jubel. I undertexten: Kom hit till oss, så tar vi hand om er. Budskapet gick fram - mot Schlaraffenland över hav och land! 

Gudrun Schyman knallade senare runt på samma plats och nöp ömsint, eller trånande, demonstrerande afghanska unga män, i kinden. I sällskap av en lättklädd Rossana Dinamarca. Sexistiskt, vågade ingen utbrista. Inte heller tantsjukt. 

Det var ju två goda vänsterkvinnor som nöp och visade upp sig. 

Jag har sagt det förut och säger det igen: vad är det för figurer, förutom barnutnyttjarna, som kommit hit bland alla migranter? Dagligen aktualiseras min undran. 

Många förefaller ju helt sakna moral och samvete, förmåga att ta ansvar för sina liv, sköta sig och "vara ordentliga" som min salig mor skulle ha sagt. Ingen respekt för något eller någon. Unga förnedringsrånas och traumatiseras för livet, poliser mördas kallblodigt, kvinnor våldtas. 

På vissa orter hyrs numera privata vaktbolag in eftersom polisen inte förmår skydda de boende, något jag tidigare bara upplevt i Sydafrika: vaktkurar och patrullerande bilar dygnet runt i Durban. 

Nu sydafrikaniseras mitt land i snabb takt. Dödsskjutningar, rån, privata vaktbolag. Förmodligen växer gated communities fram, också i en allt snabbare takt. De som har råd barrikaderar sig, alla vi andra riskerar till och med livet när det ohämmat skjuts. Barn inte undantagna. 

Tar man bladet från munnen och talar klarspråk, riskerar man vansinnigt nog att beskyllas för rasism och främlingsfientlighet. Samtalsförstörarna och verklighetsförnekarna rycker ut i samlad tropp.

Den arbetarrörelse som dog, vars nuvarande ordförande heter Löfven, förfäktade en gång principen hjälp till självhjälp. Människosynen bakom principen deklarerar att människor kan och vill ta ett eget ansvar. Beröva dem inte detta, omyndigförklara inte. 

Att påminna Löfven och kompani om deras arv är att tala för döva öron, Suhonen och Reformisternas tappra försök att vrida S tillbaka är lönlöst. 

S behöver de omyndigförklarade och ansvarsbefriade för syften jag inte är man (förlåt min könstillhörighet alla feminister) att räkna ut. Jag har mina teorier - men I rest my case. Säkrast så i en anmälningskultur. 

Bild: talarforum.se