"Han har bollhuvud", brukade min svågers mamma säga om pojkar med bollbegåvning. Till dessa hörde absolut hennes son, vänsteryttern. Han fick till och med chansen att pröva på allsvenskan med mitt favoritlag SIF, Sandvikens IF, men det gick dessvärre inte bra.
Därefter spel i lägre divisioner för den tekniske ytterforwarden.
Jag läser om den i Brynäs skolade Niklas Bäckström, sedan länge proffs i Washington Capitals och mångmiljonär. Om det räcker med det, kanske har han samlat på sig mer pengar än så. I intervjuer med honom är det puckhuvudet som dominerar, inget annat.
Nå, nu bråk med de lokala myndigheterna om ett båthus han vill bygga på Guldkusten utanför Gefle, där han låtit uppföra en kolossalt dyr lyxvilla på fantastisk plats. Myndigheterna förvägrar honom bygglov. Inget båthus det handlar om, anför de.
Jag hänger inte riktigt med i alla massmedialt uppblåsta turer runt den exceptionellt framgångsrike hockeykändisen från trakten, men det är heller inte mitt problem.
Jag minns när vi försökte sälja in en utbildning i Sport Management till junior- och pojklagsspelare i Brynäs. Många var de som vid ett tillfälle beordrades (!) att möta och lyssna till oss från högskolan. Närvarande dåvarande sportchefen, förre målisen Micke Sundlöv.
Intresset minimalt, ointresset närmast kompakt från spelarna där uppe i Gavlerinken. Drömmen fanns hos alla att gå i Bäckis, Silfverberg och andras fotspår, sticka iväg över Atlanten och bli NHL-proffs, därmed rik som Joakim von Anka.
Ointresset uttalades genom det samfällda kroppspråket.
Trots att vi till första omgången av Sport Management som studenter lyckades "värva" Brynäslegendarer som Ove Molin, Janne Larsson, Tommy Sjödin och andra. Rapporterat om i de lokala medierna, stort uppslaget.
Om jag förstått saken rätt, så blir endast ett fåtal på hundra NHL-proffs. Så det borde legat i de unga spelarnas intresse att skaffa sig en utbildning att falla tillbaka på - därigenom kunna stanna kvar inom hockeyvärlden. Om än utanför isovalen.
Men icke, sa Nicke. Förmodligen tänkte var och envar tyst för sig själv när de lyssnade till min dragning: "Det där gäller inte mig, jag ska till NHL."
Ur det perspektivet är Bäckis och kompani inga bra förebilder. Att ha ett puckhuvud viktigare än något annat. Men livet efter hockeykarriären och rinkarna är långt. Jag misslyckades med att förmedla detta.
Projektet var nog dödfött från början. Turen upp till Sätraåsen kunde vi besparat oss.
Bild: Sven Tumba, inte "bara" ett puckhuvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar