Hos FiB och i Pelle Svanslös kvarter

Igår afton hos Folket i Bild/Kulturfront i Upsala för att hos deras Tisdagsklubben under rubrik "Mammas socialdemokrati är död", ett tema jag med en dåres envishet ständigt återkommer till i olika sammanhang, inleda ett samtal i en lokal tillhörig Missionskyrkan. 

På tok för tidigt ute som vanligt, kunde därför i lugn och ro avnjuta himlavacker körsång inifrån ett rum med öppen dörr. 

På väg till Missionskyrkan stannar vi till vid en demonstration till stöd för Ukraina. Ung man på flykt därifrån talade. Den ryska invasionen bara runt hörnet, på andra sidan vattnet. Känns en smula malplacerat med ovan angivna rubrik, när fasorna upptar allas tankar. 

Men kanske kan man vända på det, "glömma" för en stund. Och socialdemokratin undgår ingen av oss, om man säger så. Själv föddes jag in i den. 

Ett drygt tiotal mötte upp. Grånade fyrtiotalister, bland dem den okuvlige Knut Lindelöf med sin omistliga sajt lindelof.nu. Levande och diskussionslystna människor, engagerade. Ett bra och roligt samtal, sällan jag får uppleva dylikt nuförtiden, vibbar från förr. 

Det svävade iväg. Ett öppet och utblickande samtal, inte som ett tillknäppt seminarium på universitetet. Vindkraft och energipolitik krävde sitt utrymme, konstruktiv oenighet rådde.

Jag är gammal nog, vad tråkigt det låter, att minnas den Folket i Bild som morfar hade. Jag hälsade på hemma hos honom som änkling i pensionärslägenhetens enrummare, slog mig ner med FiB och en Loranga. Inte var jag många år fyllda. 

Ramlade in i en följetong av Richard Wright, i den förekom ordet "bordell". Visste inte vad det var, spörjde oskyldigt min mor. En smula chockerad lät hon gossen förstå att det behövde han inte veta. Det förargade samme gosse, han kände sig dum.

Jag minns när FiB återuppstod på 1970-talet, med Jan Myrdal i spetsen. Sjutton också, att vänsterns nestor är borta. Det var mycket klokt att göra tidningen fri från statsbidrag, därmed oberoende. 

Och nog kan jag skriva under på parollerna som vägleder tidningen, bland dem kampen för en folkets kultur. I en anglifierad samtid där besynnerliga artister bräker på engelska i den svenska uttagningen till Melodifestivalen.  

IB avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt i FiB. Ännu ett avslöjande av en allt maktfullkomligare socialdemokrati, gömd bakom myter, och som kanske bidrog till den död jag förklarade igår. Rörelsen blev statsbärande och försvarande statsintresset. 

Efter mötets avslutande, inkvartering på mycket trevliga Akademihotellet bara ett par stenkast från universitetshuset. I kvarter där Pelle Svanslös, Maja Gräddnos och de andra katterna kan sökas. På hotellet ett Gösta Knutsson-rum. 

Min syster jobbade på Posten ett tag i Upsala, som kund var Knutsson alltid sur. 

Bild: pellesvanslos.se