Lider du av koskräck?

Varför är den onde klok, den gode dum. Så skaldade Almquist, fritt citerat.

När jag i mina tidiga tonår ryade och gick an om någon person vi båda kände, genast snabbt från min mor: "Men han är i alla fall snäll!" Att vara le det värsta hon visste. Replik från den vanartige sonen: "Det är ju kor också!" Nedlåtande ton.

Inget särskilt starkt argument. För det första är kor inte särskilt snälla, inte generellt.

Min vanföreställning, om snälla lika med dumma kossor, rubbades ordentligt genom läsning av John Berger som genom sitt boende på fransk landsbygd kom kor nära, lärde känna deras natur och individualitet. Kor är individer med speciella särdrag. Ingen ko den andra lik.

Med min nuförtiden mer korrekta uppfattning om kor skulle jag inte våga mig på det jag gjorde en arla sommarmorgon för ett antal år sedan. När jag skingrade en kohjord som blockerade vägen för min hustru när vi besett Ales stenar och skulle röra oss därifrån. 

De vek snällt (!) åt sidan och släppte fram oss, men kunde lika gärna delat ut en kyss. Varje år dödas människor av kor som av olika anledningar ilsknat till.

Min mors utsaga förtjänar att förstås annorlunda av den man som växte upp och inte längre är en vanartig son. Nog finns det människor som är genuint snälla utan att man behöver hänga på dumma. Jag hör inte till de snälla, men jobbar på det. Om jag är klok? Fråga inte mig.

I Upsala hamnade jag i en akademisk miljö färgad av missunnsamma, avundsjuka människor. Ja, inte så mycket på grundutbildningen som senare under forskarstudier och anställning. Baktaleri och idiotförklaringar av kolleger. Bakom ryggen, förstås. Inga raka rör.

Jag tänkte mer än en gång, elak (!) som jag är: borde man inte lägga ned ett universitet med så många idioter på lönelistan?

När jag lärde känna och började samarbeta med dramaturgen Joakim fick jag höra talas om en ännu värre miljö än universitetets: Teaterns. Om jag förstod honom rätt tar skådespelarna därvidlag priset. Thalias barn kan rent ut sagt vara för djävliga.

"Lider ni av koskräck?" brukade Kurt Olsson, alias Lasse Brandeby, överrumplande fråga sina intervjuoffer. Nej, inte skräck. Men jag hyser stor respekt.

Fotnot. En tidigare kollega, "genusvetare", tillägnades vid pensionering en vänbok på temat kor. Jag medverkade. Redaktören bad mig stoppa in ordet "ko" i en text som inte handlade om kor.

Bild: aftonbladet.se