Jag minns när jag hade besök från Stockholm av Stellan som satt i redaktionen för tidskriften Ledarskap/Ekonomen. Jag medverkade i densamma vid ett par tillfällen, försökte tillämpa Rollo Mays ångestbegrepp på organisationsteorin. Stellan delade min fascination för May.
Stockholmaren hade hört om Gefle att det var Sveriges Chicago. Och vid tiden för hans besök bodde jag långt ner på Brynäs. Busbrynäs, den proletära stadsdelen. Stellan undrade på fullt allvar om han vågade parkera fina bilen på gatan utanför mitt hus.
Efter min flytt till Gefle tidigt 90-tal promenerade jag ofta omkring på Brynäs. Tänkte på författaren Barbro Widebäck, fömodligen helt bortglömd sedan länge. Och den högljudde rabulisten Anderz Harning som en gång bodde i nästan samma kvarter som jag.
Och på Lasse Strömstedt varje gång jag passerade den imposanta skolbyggnaden, där han varit elev. Inte att leka med, enligt en samtida med honom. Man var rädd för honom.
Jag förknippade Lasse Strömstedt med långa fängelsestraff och hans kamp för fångarnas villkor. Snacksalig och slängd i käften, svår att debattera med. Det kunde jag konstatera i direktsända debatter i TV.
Länge satt han bakom galler, många år sammanlagt. Men sedan sadlade han om, blev ordentlig och skötte sig, på med kostym och slips, reste runt och höll föredrag, lät som en gråsosse med arbetarklassmoralen intakt.
Jag läste böcker han skrev som en i författarkollektivet Kennet Ahl. En tidigare r:are ingick, jag har glömt hans namn. Men sett honom i reklaminslag i TV4, han har lagt på sig och det rejält.
Alldeles nyligen har jag, inför och efter ett Kalmarbesök (ett mycket givande sådant), på SVT Play sett om Dubbelsvindlarna som utspelar sig bland annat i Kalmar. Lasse Strömstedt i en av de bärande rollerna, snacksalig och yvig som om han spelade sig själv.
Charmigt gåpåig och burdus. Svår att hejda.
Fick för mig att jag skulle läsa honom på nytt. Det blev Sanningens minut från 1984, jag laddade ner den gratis som e-bok från biblioteket. Flyhänt och rappt skriven. Det flyter på av bara 17. Begåvad var han, busen från Brynäs, ingen tvekan om den saken.
Som kuriosa kan nämnas att han var tillsammans med journalisten Cats Falck som bedrev granskande journalistik tillsammans med kollegan Lena Gräns. Bofors smutsiga, olagliga vapenaffärer med Indien via DDR skärskådades.
Ett farligt, journalistiskt projekt. Skulle det tragiskt nog visa sig.
De båda hittades döda i en bil i vattnet i Hammarbyhamnen. Mördade av Stasi? Mycket talar för det. Som ytterligare kuriosa kan nämnas att chefen för Stasis utlandsverksamhet, Markus Wolf, hade jag mejlkontakt med, träffade även IRL i Berlin. En skräckinjagande figur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar