Det finns människor man möter och av olika orsaker nästan genast glömmer. Till saken hör att mitt minne, frustrerande nog, haltar rent allmänt. Sedan människor man aldrig glömmer. Min student Per tillhör dessa oförglömliga som jag tar med mig genom mitt liv.
Per läste en fördjupning med inriktning mot organisation och ledarskap på ekonomutbildningen (om jag får säga det själv fanns inte, vad gäller uppläggning, något liknande inom den svenska högskolevärlden*), och jag lade genast märke till honom.
Begåvad och självgående, höjde sig över sina kamrater. En ovanlig student man som utbildningsanordnare tackar sin lyckliga stjärna för. Kanske litet äldre än genomsnittet, yrkeserfarenhet som gagnade utbildningens krävande inriktning, det kan ha varit så.
Efter att jag lämnat Sundsvall, där utbildningen var belägen, höll vi kontakt. Han var vän med Stig Claesson, kunde berätta om honom. Även skänka mig en rolig skiss på John och Yoko ur Slas hand. Den hänger på hedersplats över mitt skrivbord.
Tillsammans med Strindberg och citatet från titanen om att hans eld var den största i Sverige.
CD:n och böcker skickades som gåvor av den alltid lika generöse Per. Uppmuntrande tillrop när han anade att jag tvivlade, led av missmod: Write on, Lasse!
Jag minns det som igår när hans Christina, vi befann oss i Krøyerland på den ljuvaste av sommardagar invid Vesterhavet, hörde av sig med dödsbud. Per hade plötsligt dött i motionsspåret. En iskall skugga föll över det skimrande Krøyerland.
När Himlen är oskyldigt blå spelades på hans jordfästning i Skönsmons gravkapell var det omöjligt att hålla tillbaka tårarna.
Åren knallar på. I minnet och hjärtat lämnar mig inte Per. Den som känner mig vet att jag fritt brukar citera Göran Sonnevi: de människor som finns här är de enda som finns, det finns inga andra.
Tilläggas bör: betänk detta, var rädda om varann. Snart är den förbi den korta stund då ingen fattas.
Idag hans dödsdag. Men det är som om Per fortfarande finns. Han försvinner inte ur minnet. Och himlen förblir oskyldigt blå.
* Lasse Ekstrand: Ångestskapande pedagogik eller pedagogisk ångest? Zenit nr 2 1991
Bild: illvet.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar