Jag inhämtar på Text-tv att SLU undersökt saken, och baserat på fakta hävdar att de kraftiga prishöjningarna på livsmedel är omotiverade. Ja, vem i hela världen hade trott något annat?
Men SVT har förstås fram till nu hävdat motsatsen. Inflationen har ödesmättat framställts som något av en naturlag.
Igår kväll intervjuades en professor i nationalekonomi, jag har glömt hans namn, som på frågan vad skall alla stackars konsumenter göra glatt svarade "det är bara att härda ut". Regnar det, så regnar det. Köp paraply.
Plötsligt minns jag hur vi radikala studenter på Nationalekonomen i Upsala kritiserade just inflationsteorin och dess simpla förklaringsmodell. Det var då, det.
När jag är på riktigt surt humör tar jag upp de hårresande priserna med personalen i vårt lokala Coop. De skruvar på sig, hummar och jag skjuter vresigt in: "Det är förstås kriget och Putin?" På detta inget svar.
Men på ICA häromdagen faktiskt från en kassörska när jag ondgjorde mig: "Ja, det är läskigt." Hon kanske instruerats att svara så, inte ge sig in i någon diskussion med kunden. Framförallt inte om det är kö.
Igår 37 kronor för ett litet paket Bregott på Coop. Jag säger det igen: TRETTIOSJU kronor! Kunde jag, skulle jag trixa med prislapp och i inflationsbekämpande syfte sänka priset, sådan är jag. Men det går inte, av tekniska skäl.
Alla, ja förutom surgubben Ekstrand då, finner sig. Hukar och betalar snällt. Detta folk har jag för länge sedan givit upp hoppet om. I och med ATP-systemets avskaffande och efterföljande försämring av pensionerna, utan några folkliga protester, insåg jag hur det är ställt.
Till och med en av försämringens arkitekter, Göran Persson, förutsåg en folklig reaktion alldenstund människor tvingades fatta hur låg pensionen skulle bli. Nå, inte en reaktion i form av kollektiv ilska. Snarare uppgiven besvikelse. Knytnäven kvar i byxfickan.
En tidigare ledarskribent på Arbetarbladet, under sin publicistiska gärning rapp och rå i tonen, kommenterade eftergivet: "Nu får man börja leta röda prislappar."
I Nederländerna protesterar bönderna, finner sig inte bara. Det blågula folket fäller upp paraplyerna. Regnar det, så regnar det.
Bild: teknikmagasinet. se
Förr i tiden (då välfärdsstaten fanns kvar) så var inflationen skyhög tror jag mig minnas. Men man behövde inte vara välsituerad för att köpa smör & kaffe. Troligen hade det något med politisk inriktning att göra.
SvaraRaderaSom den surgubbe jag är hamnar jag i munhuggning med butiksanställda om de skenande priserna. Meningslöst, förstås, men surgubben kan inte låta bli. Jag irriteras av dessa ohemula prishöjningar på så gott som allt.
SvaraRaderaSuck! För mycket annat som distraherar folket så ilskan uteblir. Serverade med alternativ fakta och lån över öronen hoppas man på en börsuppgång.
SvaraRaderaEtt förslavat folk igår, förslavat idag, förslavat imorgon. Skiftande disciplineringsformer, ett allt starkare inslag av självdisciplinering (Foucault), men samma slaveri.
SvaraRadera