Landet som inte längre är

"Jag längtar till landet som icke är..."

Det förvånar mig att S och Nato-Magda får så höga siffror i opinionsmätningarna, de verkar ju bara gå uppåt. Trots att de som högsta ansvariga statsledning (obs, ironi!) regerar (obs, ironi!) ett land som under den pågående massinvandringskollapsen befinner i ett mycket svårt läge. 

Dagligdags påminns vi om det. Ingen har undgått den bestialiska händelsen med den nioåriga flickan uppe i Skellefteå. Våldtäkter, förnedringsrån och misshandel även efter Skellefteå. Så fort jag slår på Text-tv, senast i morse, nya rapporter om otäcka dåd runt om i landet.

Jag har frågat mig det flera gånger förut. Vad är det för människor som kommer hit och beter sig som de gör. Är den synd om dem? Skall vi omyndigförklara dem? Gulla med dem? Varför tas det inte i med hårdhandskarna i ett samhällsbevarande syfte? 

Jag växte upp i ett välordnat samhälle där man skulle sköta sig, göra rätt för sig. Och icke minst - ha ett samvete. Det samvetet dikterar att vissa saker gör man bara inte. Så är det bara. Som att kasta sten på polis, sätta polisbilar i brand. Den inre kompassen vägleder.

Jag tar tillbaka det jag inledningsvis skrev, jag låtsas förvånad fast jag inte är det. Jag tror att många svenskar, åtminstone de äldre, de yngre vet jag inget om, lever i ett självbedrägeri om att dagens Sverige är samma Sverige som det för tjugo år eller ännu längre sedan. 

Man skyggar, vägrar inse sanningen. Trots allt som repar den falska föreställningen. Och detta "trots allt" verkar bara bli värre. Alltfler bär vittnesbörd, är utsatta. Svårt att fortsätta blunda.

Kriminaliteten och dödsskjutandet. SJ:s inställda tåg, plus alla förseningar. Polisen som tappat kontrollen, bilderna från Koranenkravallerna direkt fasansfulla för en laglydig skattebetalare. Skolan med lärare som hotas. Den krisartade situationen inom vård och hemtjänst.

Inte blir det bättre av en värderingsödeläggande sekularisering, Svenska kyrkan tappar mark. 

Förfall inom så gott som varje samhällssektor. Bilden framtonar, blir allt tydligare, av ett enda stort samhällselände och kaos. Vem ville ha det så här? Qui bono, vem tjänar på det?

Vågar man sig på att inhämta trovärdig EU-statistik, jämföra oss med andra länder, faller fjällen från ögonen. Vad det än gäller. Brottslighet. Jämställdhet. Sysselsättning. Matpriser. Pensioner. Vi är inte längre ett ledande land, vi har halkat efter. Och det rejält. 

Tur för Nato-Magda och kompani - Strandhällskan, Masen, Dumberg och de övriga inkompetenta blekfisarna - att folket inte ägnar sig åt att jämföra. Skaffar sig besked svart på vitt.

Eller, åh hemska tanke: det jämförs men sedan händer inget. Jag lutar åt att släppa fram denna hemska tanke.

Jag längtar landet som icke längre är.

Bild: hallandsposten.se