Eftersom ett nytt batteri till Skagenklockan behöver införskaffas, knackar vi försiktigt på hos en urmakare utmed Östra Ågatan i Upsala. I samma kvarter där legendariska bokhandeln Lundeq en gång var inrymd, med undertecknad som flitig kund.
Köpte på mig billiga debattböcker - det fanns sådana på den tiden, slutet på sextiotalet - som slukades.
Dörren låst av säkerhetsskäl. Snarare två dörrar, sluss dem emellan. Vi har erfarenhet av Sydafrika, tungt beväpnade väktare utanför banker och affärer. Men Sverige 2022? Något har hänt. Inte låste urmakare dörren förr. Eller anrika juvelerarbutiken Hildebrands Guld i Gefle.
Den senare utsattes för ett rånförsök av en yxbeväpnad figur när dörren fortfarande hölls olåst. Inför kvinnlig personal slogs glasmontrar sönder och samman i avsikt att rafsa åt sig dyrgriparna.
Den tyska tv-serien De underbara åren på SVT Play skildrar efterkrigsåren i ett till en början armt Tyskland, lagt i ruiner efter de allierades skoningslösa bombkrig. Det kapitulerade Tyskland som Stig Dagerman for runt i och rapporterade om, mynnade ut i boken Tysk höst.
Ett Tyskland dock snart på väg (Marshallhjälpen spelade in) att resa sig som en fågel Fenix ur askan och flyga mot det som mytomspunnet kom att omtalas som det tyska undret. Med "tusenårsriket", blev futtiga tolv år gammalt, bortsopat.
Informell ekonomi med livlig kommers. Svartabörshandel. Någon, jag har tappat hans namn, hävdade i en faktaspäckad bok att här lades grunden för en blomstrande marknadsekonomi i Västtyskland. (Minns inte om turkiska Gastarbeiter nämndes i sammanhanget.)
I den informella ekonomin lärde sig tyskarna, enligt samme författare, ett marknadstänkande. Rena ekonomiutbildningen, gatubaserad och praktiskt inriktad. Learning on the spot.
1949 delas Tyskland olyckligtvis i Förbundsrepubliken och DDR. En delning som vi vet kom att bestå i många år. Med mycket lidande. Wolf Biermann skaldade med pennan doppad i den svartaste ironi: "Jag bor i det delade Tyskland, dess bättre hälft."
Jag tänker spontant, när jag fascinerad följer de individers öden som spinner seriens röda tråd: deras liv styrs av historien, de undgår den inte, som marionetter sprattlar de, offer för omständigheter bortom deras kontroll.
Bland dem en SS-officer som tuberkulossjuk kommer tillbaka från rysk fångenskap. En i samhället aktad fabrikör och familjefader som anklagas för krigsförbrytelser, han har sålt taggtråd till Bergen-Belsen.
En av hans döttrar anfäktas av hallucinationer efter en omskakande krigsupplevelse.
Alla överlevande mer eller mindre traumatiserade och märkta av Tredje Riket och kriget, ingen undantagen. Det arv självmördaren Hitler och hans kumpaner efterlämnade. Svårläkta sår. Obearbetad skuld - än idag. Ett trauma även på nationell nivå.
Och vad med oss som knackar på en låst dörr till en urmakare i den eviga ungdomens stad? Vi och andra som bor i dagens Sverige undgår inte, utan påminns ständigt om den samtid som berättar om ett land som för mig, och många med mig, känns mycket främmande.
Efterkrigstyskland ockuperades av de allierade. Vem ockuperar oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar