Om tiden hade stannat

"Räkna de lyckliga stunderna blott." En populär slagdänga men väl också titeln på en gammal härlig svensk film, om jag inte missminner mig. I så fall skulle alla psykoanalytiker bli arbetslösa, 

Utan olycklighetens roll i våra liv, tidigt infaller den också enligt samma analytiker, funnes icke doktor Freuds ifrågasatta lära. 

En dylik arbetslöshet skulle förstås glädja alla psykoanalysens belackare som i demagogiskt syfte bygger sitt fördömande på en förvrängd version. Kanske misstänkande och befarande en egen olycklig barndom de inte vill erkänna, funderar jag i mina elaka stunder

Jag har noterat att två tankefigurer retar många: psykoanalysens och postmodernismens. Det gäller att inte sätta sig närmare in i teoribildningarna, enklast så.

Gamla bandkompisar skickar en inspelad intervju med dem från förra året. (https://www.facebook.com/watch/?v=3138533049747626) I den framgår att vi startade vårt band 1963. Jag studsar till, 1963! Herregud! Nästa år kan vi göra en Stones, fylla sextio.

Vi hade inte ens hunnit fylla fjorton när vi drog igång, vi var väl vad som sedermera kom att kallas ett pojkband. Självlärda. Lyssnade till skivor med engelska band, lärde gitarrspel från dessa, skrev ned texter. 

En i bandet besitter en minnesförmåga som jag avundas honom, han minns saker som för länge sedan i mitt fall förpassats till glömskan. Glömska är grönska, enligt Nietzsche. Tja. Konkreta och detaljerade, inte sällan ömsinta, bilder från den minnessäkra. 

De flesta minnen framkallar skratt, de andra förträngs (Freud!). För nog finns det pinsamheter och misslyckanden i bandets biografi. Nå, i inspelningen nämns också dylikt. 

När bandet startade hade ännu inte min far insjuknat i leukemi, en nedbrytande sjukdomsprocess som krävde fyra år innan han var borta. Förmörkade mina sena tonår. Berövade mig honom. Father you left me, I didn´t leave you.

Det har präglat mig. Faderslöshet är hemlöshet. 

Om tiden stannat där, runt 1963, hade mycket av det som var mörker och gjorde ont i hjärta och själ besparats mig. "Men så kan man inte tänka!", kunde jag ha fått höra någon muttra på Bruket. Men jag gjorde ju just det.

Bild: Forna rockborgen Valhalla i Sandviken där dåtidens idoler, Shanes, Hep Stars och andra, framträdde.