Men klockorna må icke ringa

På den tiden, 1800-talet, färdades man med båt från Sjælland till Jylland. Sedan vidtog häst och vagn. 

Søren Krøyer och hans Marie (benämnd "Danmarks vackraste kvinna”) ankom Skagen en bister dag när det allra värsta busväder rådde och man knappt kunde vistas utomhus.

Och Søren fällde repliken: "Detta måste vara den värsta platsen på jorden."

Till det fiskeriets avlägset belägna Skagen, från det brusande København där den i norska Stavanger födde Søren växte upp på Christianshavn hos en moster och morbror (från dem efternamnet Krøyer), lockades han av kollegan Michael Ancher med rötter i byn. 

Och i Skagen blev han bofast. I ena änden av St Laurentii Vej, gatan löper rakt genom byn. Man kan lätt ta sig till det rymliga huset och kika in genom fönstren. Den av Skagenborna omtalade imposanta eldstaden ramlar en snart i ögonen. 

I målningar ur Sørens hand förekommer den prunkande trädgården på baksidan av huset i all sin överdådighet. Marie stillsamt sittandes där i vilstol, läsande bok. Det ger sken av idyll och familjelycka, påminnande om Carl Larssons Sundborn. Ett falskt sken. 

Søren, som lämnade ateljén för att måla ute i naturen, omtalas som "Skagenmålare". Min teori är att han är Skagen för många turister, han har präglat den välbekanta bilden av Skagen. 

De dras till vad som kallas "toppen af Danmark" och förväntar sig möta exakt det Skagen de skådat på målningarna. Konst slår verklighet. 

Förhandsuppfattningen styr utan pardon blicken och upplevelsen, något ”annat” Skagen än på Krøyers målningar förmår de inte upptäcka. Men epitetet förminskar Krøyer. Han var som konstnär, Danmarks främste enligt mitt förmenande, mycket mer än så. 

Mångsidig, prövade innovativt olika uttrycksmedel. 

En djupt olycklig människa som reds av demoner. Vårdades på sinnessjukhus. Diagnos "melankoli". Som tur var tjänstgjorde på sjukhuset i Middelfart en överläkare förtjust i hans konst och mån om Søren. Det räddade honom från att hospitaliseras.

Han ligger begravd på kyrkogården i Skagen. Varje år besöker vi hans grav, granne med Michael Anchers. Keps av. En stunds kontemplation. Krøyer var inte medlem i Den Danske Folkekirke. Därför ringdes det inte i klockorna vid hans begravning. De hängde tysta.

När jag skrev min bok om honom och Marie (begåvad men länge underskattad konstnär i skuggan av Søren), lekte jag länge med tanken att döpa den till Men klockorna må icke ringa när en olycklig människa vid jordens fästs. 

Men fastnade för ”PS”, akronym för ”Passionen Saknades”.

Marie bröt upp från Søren och det, för det skimrande ljusets skull, mytomspunna Skagen, bosatte sig i Dalarnas skogsbeskuggade Tällberg med sin älskare Hugo Alfvén. Søren gick bort 1909, blott femtioåtta år gammal. 

Marie bedrogs gång på gång av den notoriskt otrogne Alfvén. Hon ligger begravd i Leksand i samma grav som döttrarna Vibeke, som hon fick tillsammans med Søren, och Margita, tillsammans med Alfvén. 

Marie önskade återbördas för att begravas i födelsestaden Augsburg. Men andra världskriget satte p för det. 

Søren och Marie, en svanesång. Kärleken söker de älskande - men frågan är om den fann dessa två.

Bild: Marie målade Søren, han henne, på dubbelporträttet från 1890. (c) skagenskunstmuseer.dk