Moderatbandy

 

"Moderatbandy", fnös vi hånfullt hemma i Sandviken. Ingen riktig sport. Inte i ett machons fysiskt hårdhänta brukssamhälle där den riktiga bandyn (SAIK) och fotbollen (SIF) dominerade. 

Ett fjantigt fritidsnöje för borgarklassen i de stora fastigheternas Hedgrind, i det om Sydafrika vad gäller bostadssegregation påminnande brukssamhället. Farsan, hemvärnets främste skytt, med en golfklubba i näven? Inte förrän helvetet fryser till is. 

"Du var den sista jag kunde föreställa mig på en golfbana!" Vet inte om det skall uppfattas som en komplimang eller gliring. Nog det senare. "Men jag spelar inte själv", mitt (för)svar. 

Och det stämmer, en mig närstående svingar och står i så det står härliga till, påfallande sällan  bolluslingar som skadeskjutna rymmer ut i terrängen och är spårlöst försvunna. Jag ikläder mig de varje pass kompletterande rollerna som caddy och coach.

I det senare fallet, om golf vet jag inte särskilt mycket men jag är väl en sådan där general manager utan speciella fackkunskaper, handlar det om att leva som jag lär. Rättare sagt lärde, när jag höll mina ledarskapskurser. Nå, det tycker jag själv. 

Ett uppmuntrande och underlättande ledarskap. Vilket förstås är en tautologi i min organisationsvärld. Ledarskap är uppmuntran. Men det är klart, mina eventuella ledarskapskvaliteter skall jag inte bedöma själv. 

Upp till bevis! Om du vill studera coach Ekstrands ledarskap, räkna den coachades slag och i synnerhet birdies. Det är på banan, i praktiken, ledarskapet visar sig. Ingen annanstans. Liksom i hockeyrinken och på fotbollsplanen. Munväder är inte ledarskap. 

Bara att bekänna, jag trivs med atmosfären i golfklubbarna. Mest män, men inte alls så många tjockmagade, dryga dirrar som jag inbillade mig. Alla hejar glatt, stämningen vänlig och avslappnad. Restaurangerna serverar god mat i generösa portioner. 

Min "första" klubb den i Gefle. Där framlidne hockeylegendaren Wille Löfqvist skördade framgångar. Och nu Hvide Klit, inte långt från där vi hyr i Nordjylland, och Sæby några mil bort. 

Natursköna banor, fågelljud och vindars sus i träden, betande kor och nyfikna hästar. Nära Hvide Klit dundrar det blå tåget mellan Skagen och Ålbæk titt som tätt förbi. 

Var det Oscar Wilde eller Mark Twain som yttrade: Golf is a good walk spoiled? Hursomhaver, många steg blir det, även för coachen, enligt mobilens stegräknare. Ingen behaglig walk in the park direkt. Ännu en vanföreställning som punkterades.

Det där med moderatbandy är nog inte så dumt, om än ingen billig hobby. Men, psst, avslöja inte att jag sagt det!

Bild (privat): Coachen på Hvide Klit golfbana.