Nä, här blir inga barn gjorda!

 

"Nä, här blir inga barn gjorda", som gubbarna deklarerade på Sandvik när den korta kaffepausen var över. De sista dropparna i muggen slängdes, sedan tillbaka till maskinerna. 

När jag höll kurser i ledarskap kunde jag dra till med att "somrarna på Sandvik lärde mig allt om organisation och ledarskap. Jag hade inte behövt ta lån och studera på universitet." Nå, jag överdrev. Men inte bara. Jag lärde av egen erfarenhet, även genom att lyssna till andras.

Ta den nyutnämnde chefen (en i raden av förhoppningsfulla gossar), kvalificerad utbildning på högre läroanstalt typ Handels eller Chalmers, som fick för sig att nyordna på sin avdelning. Vid introduktionsmötet: "Ska vi inte sätta oss i ring och strunta i bord, det räcker vi har stolar." 

Det muttrades så han hörde. "Jobbar vi på dagis?" Högre: "Var ska vi ställa kaffekoppen?" "Ställ den på golvet, vetja." " Om jag vill anteckna, var lägga blocket?"

"Ja, men skit i det, då! Vi gör som ni brukar."

Den moderne, skolad i anti-auktoritärt tänkande, chefen som ville ha dialog med medarbetarna, för det hade han läst i managementböckerna att man skulle: "Jag sätter ut en dator i fabriken så kan ni anonymt skriva en fråga om precis vad ni vill och jag lovar svar inom 24 timmar." 

Och, jodå, frågorna kom haglande: "Varför måste Sandvik ha privata ägare?" "Borde inte kapitalismen avskaffas?" "Varför lever vi, vilken är meningen?" 

Jag försågs av min kompis tråddragaren med en utskrift av mejlen. En rejält tjock bunt. Jag brukade ta med och visa som "bevismaterial" för kursdeltagare. 

Till slut behövde chefen ägna merparten, och mer än så, av sin tid åt "dialogen". Knepiga frågor tarvade betänkande och utförliga svar. Ledde inte sällan till följdfrågor. "Dialogen" avbröts. Datorn plockades bort. 

Ta gröngölingen, utan erfarenhet från golvet, som ville imponera på överordnade. Vaktade intill stämpelklockan vid utstämpling en arla morgon. När en person dök upp glad i hågen med  en bunt för att stämpla åt flera: "Det där är förbjudet! Ta hit korten! Det här blir det rapport, på."

Snabbt upp till högre chef med korten i nypan, triumferande och inväntande beröm: "Titta, vad jag har avslöjat!" Inte den respons han räknat med: "Ställ tillbaka korten ögonaböj. Vad i helvete sysslar du med?"

Långt senare inhämtade jag teoretiska begrepp som auktoritet, legitimitet, företagskultur, förändringsobenägenhet och andra centrala sådana för att förstå organisationslivet och människors agerande. (Stördes av teorierna att de inte "luktade" människa.)

Jag hade redan mött begreppen - i verkligheten. Men hade då inte ord för dem. 

Vill tillägga en viktig insikt. Jag lärde mig allt om effektiv, respektive ineffektiv, tidsanvändning. Om natten var jag klar med mitt ackord efter kanske tre timmar. Men måste stanna i fabriken skiftet ut, slå ihjäl tid. Knalla runt, lägga mig och sova, ingen kontrollerande bas ute.

När jag utbildade studenter var jag noga med att inte till varje pris hålla på tills passet enligt schemats angivelser skulle vara slut. Satte punkt, avbröt, när det kändes att vi inte kom längre tillsammans, det intellektuella syret tagit slut, vi trampade vatten.

Kunde undslippa mig, syftade förmodligen på mig själv: "Inte bara studietid ni bränner här, även livstid. Om ni inte finner det meningsfullt, lämna och gör något annat, viktigare." Alla stannade. 

Och så klart, frihet under ansvar vägledande princip på varje ledarskapskurs. Inget dikterande. Inget omyndigförklarande. Förtroende. Ledarskap i praktiken!