Bara G?

Michel Foucault borrar idéhistoriskt fyndigt, en metod han var en fena på, i en av sina böcker i fenomenet examination. 

Ett fenomen som tagit sig ut från den medicinska diskursen, där det främst hör hemma, till den pedagogiska och kommit att beteckna kunskapstest.

Jag skrattade gott åt den ypperlige stilisten Lars Ragnar Forssberg när han häromdagen på sin Faceboook-sida berättade om när han tenterade - en form av examination - i ämnet estetik i Upsala. Det hela utspelade sig på legendariska konditori Ofvandahls.

Där för övrigt nämnde Foucault kunde sitta och handleda studenter under sin tid i Upsala. Som han lämnade när han av perukstockarna förvägrades lägga fram sin originella avhandling om vansinnets historia. Det såg ju inte ut som en avhandling! Heliga enfald. 

Efter en bra stunds samtalande vände sig Lars Ragnar till professor Brunius, tror jag det var, undrade försynt: "När skall tentamen börja?" Svaret: "Den är klar. Du fick spets."

Väl godkänd som man säger nuförtiden.

Som när Wittgenstein "disputerade" i Cambridge. Förespeglad av Russell och Moore att det skulle drickas te och inget annat. Han rasade när han genomskådade fällan. 

Vi var tre studenter som en kall decemberdag i slutet på 60-talet infann oss för en muntlig tentamen i U-landssociologi. Plats arbetsrummet hos framlidne sociologiprofessor Himmelstrand. Institutionen den gången belägen utmed Drottninggatan i Upsala. 

Himmelstrand reste flitigt på Tanzania och universitetet i huvudstaden. 

Iförd så kallad blå- och vitrandig murarskjorta från en modebutik, sådant där plagg som vänsterintellektuella älskade att drapera sig i, och blossandes på pipan, bjöd han oss på ett initierat föredrag om landet och mer generellt de afrikanska ländernas sociologi. 

Efter en tre timmars mycket intressant föredragning när ingen av oss studenter yttrat ett enda ord: "Ge mig era tentamensböcker så kan jag skriva in betyget."

Åker man E4:an mot eller från Sundsvall passerar man i Hälsingland en skylt som pekar mot Gnarp. Därifrån kom en studentska som läste ekonomprogrammet för mig. Ett till synes hopplöst fall. Körde gång på gång i den kurs jag gav.

Och varje gång dök hon efter att resultatet anslagits förtvivlad och inlindat vädjande med tårfyllda ögon upp hos mig: "Vad ska släkten säga? De är redan kritiska mot att jag studerar."

Men så lyckades hon vid femte, sjätte eller sjunde försöket nätt och jämnt klamra sig över gränsen för godkänt (G). Jag ropade in henne på mitt rum, anade att nu skulle hon bli glad. Kunna åka hem till Gnarp, glädja man och släkt. Hon kikade liksom under lugg på mig:

 "Bara G?"