Dra åt skogen

Kris och elände i de svenska skogarna! Men nu snackar vi inte snyltbaggar och tocke sådan där ohyra. Utan skriande brist på arbetskraft. När pandemin slagit till. 

Och skogsbolagen inte kan, som de plägar göra i det annars vidöppna EU, hyra in ossisar till låg lön. 

Det jämras från de stora skogsägarnas sida. Inhemsk arbetskraft kan definitivt inte skickas ut i skogen, fastslås det. Det är nämligen förbaskat svårt att plantera skog! Utbildning krävs för att utveckla erforderlig kompetens.

Äh, kyss Karlsson! Jag har själv planterat skog. Utan att först gå kurs. Varje gång vi kvistar (!) upp till paradisiska rekreationsområdet Högbo utanför Sandviken kan jag bevittna det påtagliga resultatet av mitt arbete. Mer bestående än mina vissnande texter. 

Bara att slå sig för bröstet! Jag, en skogsmulle. Jojo. 

Inte tusan är det svårt att plantera skog! Inte svårare än att kliva på en buss. Första gången kanske man tvekar lite. Sedan går det som en dans. Det enda man bör tänka på är att inte sätta plantorna för tätt. 

Och försöka få till räta rader så att det ser snyggt ut för en betraktare. Slog mig senast häromaftonen, när krimin Cardinal avslutades på C More. Så snyggt i de kanadensiska skogarna där dramat utspelar sig! 

En fröjd för en planterare som undertecknad att beskåda. Grön grannlåt.

Vi använde hackor som man gjorde på den tiden. Nuförtiden "skjuter" man ned plantorna, om jag förstått det rätt. Så det är bara att plantera. Köra på. 

Vad är det för flanar man skickat ut i skogen? Huvudet under armen? Totalt oförmögna? Jag läser i blaskan - som kräver skog som råvara - om ett lag planterare som bolaget tvingades hemförlova ganska snart. 

Jag har mina misstankar. Men behåller dem för mig själv. Ni förstår säkert vad jag menar.

Vad jag minns från min sommartid som skogsplanterare - när jag arla om morgonen på den röda Monarken knattrade upp till Högbo med mattermos som morsan lagat till kvällen innan - är arbetsgemenskapen med Blues-Henry och andra. 

Och att vi var uselt betalda. Knegade på ackord. Några futtiga ören per planta. 

Frestande gräva ner hela buntar med plantor på ett och samma ställe för att bättra på betalningen. Om vi gjorde det? Må förbli en väl bevarad - snarare nedgrävd - hemlighet. 

Jo, jag minns en sak till. En äldre arbetsledare, fast anställd av Högbo Bruk, som sträckte ut sig på rygg, kepsen ned över pannan, tuggade på ett grässtrå och tyst filosoferade under de lätta sommarskyarna. Delegerade allt till oss ungglopar. Vad man än frågade om: 

"Jag vet inte."

En avslappnad skogssjäl.