Strö salt i längtanssåret

Tyskland, Frankrike, Schweiz och Österrike öppnar gränserna gentemot varandra. Hur det blir med gränsen mot Danmark från tysk sida förblir just nu - svenska Folkhälsomyndigheten och statsrådens mantra - synnerligen oklart. 

Den tyske utrikesministern uttalade sig om detta häromdagen vid en av dessa otaliga presskonferenser. 

Men det var så grumligt det han krystade fram att han till och med nästan slår blågula politiker. Som annars, med Löfven i spetsen, är överlägset bäst i denna gren.  

Jag blundar och försjunker. Berlin ligger skimrande blott ett par timmar bort. Teoretiskt inom räckhåll. Jag har beskådat förfärande bilder på ett ödsligt Tegel. Min älsklingsflygplats. 

Ingen verkar förstå min kärlek till denna till synes permanent tillfälliga flygplats. Men vi är många som älskar vår anspråkslösa Flughafen. Efter att legendariska Zentralflughafen Berlin-Tempelhof, med tydliga spår av Tredje Riket i sin arkitektur, avvecklades.

I oktober skall Tegel bomma igen, den nya storflygplatsen i Östberlin öppna. Efter många års svårförklarlig försening. Om jag fortfarande höll kurser i projektledning skulle jag använda detta egendomliga projekt som ett case. 

Jag tog med tårfyllda ögon och bedrövat sinne farväl av Tegel för vid det här laget många år sedan. Trodde det var kört. Men det blev snart ett kärt återseende!

Frågan är vad som händer nu. Långt därute i Östberlin, granne med DDR-flygplatsen Schönefeld, väntar Flughafen BER - Berlin Brandenburg, med undertitel Willy Brandt - på att kicka i gång. Tydligen är allt klappat och klart. 

Vi har varit flera tusen beredda att rycka ut och aktivt  - berlinare är bra på detta, jag lovar, fråga bara snuten - stoppa nedläggningen av Tegel. Det finns till och med en badge man kan införskaffa med Tegel-Retter på. 

 Läget nu ovissare än någonsin. 

Lycka är att landa på Tegel, sedan ta den alltid fullsmockade TXL-bussen in till Berlin Mitte. Kliva på U-Bahn med sikte på Dahlem-Dorf. Inställd lycka, som ni förstår. Svårbehärskad Sehnsucht.

Danmarks regering håller mig på halster. Kommer det att gå att som planerat åka dit 4 juni? Lusläser dagligen danska aviser. Håller ett öga på Stena Lines hemsida, chattar med tålmodiga i kundtjänst. 

Har återkommande kontakt med husägaren Peter beträffande Tversted, dit vi brukar bege oss varje sommar, och som lockande kan berätta: "Tversted venter på jer!"

Dagarna går, missmodet växer sig starkare.  

Mannen som tappat greppet över kriminaliteten, Löfven, leker landsfader inför kamerorna med djupt bekymrad min, pratar om dödläge hela sommaren. Inga utlandsresor. Hela sommaren! Vet inte hur fixa det mentalt. 

Om torsdagarna sänds danska serien Badehotellet på C More. Denna säsong utspelar sig under besættelsen. Det är, även om tonen nu skärps i och med tyska soldaters ovälkomnade närvaro, en smålarvig serie. Puttiputti, mest hela tiden. 

Men underbar med idel välbekanta skådespelaransikten. Man kan inte annat än stornjuta, sitta som klistrad.

Vi är väl förtrogna med det nordjylländska landskap där hotellet står. Klitterna. Havet. Ljuset. Allt. Hjorths Badehotel i Kandestederna (bilden nedan) kunde vara seriens hotell. 

Snacka om att strö salt i såret!