Man får inte vara dum för då kan man bli väljare

Lars Beckman (bilden nedan)), bosatt i Gefle liksom undertecknad, är moderat riksdagsman. Sedan länge. Med betoning på länge. Jag förknippar två saker med denne smart phone-beväpnade man.

Han är en mycket flitig twittrare, till och med beryktad för det. Nästan manisk. Värre än Trump. Verkar ha mycket tid, i eller utanför riksdagsbänken, att sitta och fingra på mobilen. 

Han är därutöver en oförtröttlig förespråkare för arbetslinjen. Hatar idén om en medborgarlön. En grundtrygghet för medborgarna. Jag vet, för jag har stångats med honom i spalterna. 

Alla som inte är anställningsägare, eller för den delen politiker som Beckman, skall ovillkorligt ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. 

Nivån på a-kassan får inte vara för hög. Bidragslinjen får inte segra. Beckmans nedlåtande uttryck för hur arbetslösa och sjuka tvingas försörja sig. På låga nivåer, väl att märka. Inga "jobbskatteavdrag" eller borttagna "värnskatter" i detta fall. 

Piska fram. Stå med mössan i näven och skrapa med foten. Människor skall tvingas i arbete, spelar ingen roll vilket. Bara det är ett lönearbete. Oavsett löne- och arbetsvillkor. 

Beckman lever förvisso inte som han lär. Själv är han yrkespolitiker. Går i praktiken inte med på att det är ett uppdrag som borde vara tidsavgränsat. 

För att man inte till varje pris skall frestas klamra sig fast vid köttgrytorna. Slippa arbeta - arbetslinjen. 

Två tyska sociologer, Robert Michels och Max Weber, insåg tidigt farorna med yrkespolitik - och representation. När någon skall företräda någon annan. Beckman ett sentida exempel på detta.

Politiker kan Beckman vara yrkeslivet ut. Ingen fara. Väljs han bort, väntar generös inkomstgaranti. I hans fall fram till pensionsåldern. Tillhörande den parasitära, förlåt menar den politiska, kasten behöver han aldrig stå till arbetsmarknadens förfogande.

Behöver inte söka jobb. Försöka knipa åt sig ett sådant inom den nyckfulla gig-ekonomin. Utan anställningstrygghet. 

Sedan väntar, för Beckmans vidkommande, fet pension och ett behagligt pensionärsliv utan att leta röda prislappar eller kattmatsburkar. Till skillnad från oss andra som löneslavat. Icke minst kvinnor dömda till att vara fattigpensionärer. 

Vad jag tycker om Beckman och det politik-begrepp han personifierar? Föraktlig, föraktligt.

Jag röstar inte. Man får inte vara dum för då kan man bli väljare. Och legitimera sådana som Lars Beckman. 

Är jag ens längre ”demokrat”? Vete satan. Om ett "demokratiskt system" som vårt möjliggör figurer som Beckman.